VIKTIG (och jag)

Namnet på den här boken är så otroligt bra för det är just vad den är – VIKTIG! Jag tycker alla unga tjejer bör läsa den för att förstå att lyckan inte sitter i en smal kropp och vilket helvet man kan få om ”smalhets-demonerna” får styra.

I VIKTIG – från matmissbrukare till träningsförebild delger Terese Alvén ärligt och personligt sitt livs resa från anorektiker till lycklig 2-barnsmamma och jag blir verkligen berörd. Inte bara för att jag personligen känner Terese genom våra bloggar, något som gör att jag känner för den här (just då) lilla vilsna tjejen, utan även för att jag själv känner igen mig så mycket i berättelsen.

Ni som följt mig en längre tid vet att jag också lidit av ätstörningar under högstadiet, även om min bakrund är helt annorlunda och även om det aldrig gick så långt att jag blev inlagd. Jag blev heller aldrig riktigt så skrämmande smal som Terese, men jag mådde verkligen dåligt och hade ingen självkänsla överhuvudtaget. Det enda jag såg i spegeln var mina naturligt runda kinder (trots att resten av kroppen var mager som en sicka). Jag vet precis hur lömsk den här sjukdomen är och hur den tar över livet totalt. Själv fick jag grym hjälp av mina föräldrar och pratade med en psykolog på BUP men man måste ha sjukdomsinsikt och  VILJA bli frisk för att bli det.

Som med allt jag verkligen VILL bestämde jag mig för att jag bennemig skulle bli frisk. Jag tvingade mig själv att äta även om ångesten kom över mig. Och plötsligt var det inte lika läskigt längre. Jag mådde bra, fick vänner, pojkvänner och självförtroendet och livsglädjen kom tillbaka.

Terese skriver att hon idag anser sig fullt frisk något man verkligen ser i bloggen. Själv känner jag däremot att jag stressiga och psykiskt jobbiga perioder använder mat som ett sätt att ta kontroll. Men till skillnad mot under sjukdomstiden har jag insikt, kunskap om vad kroppen behöver näringsmässigt och älskar träning så mycket att jag aldrig skulle sluta äta. Dessutom älskar jag god mat, livet och min familj för mycket.

Idag har jag en liberal inställning till det mesta rörande kost och träning.  Jag anser att man kan äta allt i begränsad mängd och ”diet” är bara ett annat namn på mat. Godis, grönsaker, proteinpulver, kött – allt är bara bränsle av olika kvalité och funktion. Inget att göra så stor sak av även om det träningsmässigt kan ge olika resultat (och jag råder ingen att laborera utan kunskap/professionell hjälp). Förbud och fixering är dock inget jag förespråkar över huvud taget.

Oj – nu gled jag helt bort från ämnet. Det var ju egentligen inte MIG jag skulle skriva om, men som du förstår blir det lätt att jag relaterar till mig själv när jag läser boken. Kan dock summera med att jag är väldigt glad för Terese skull och hoppas att många läser hennes bok. För den är minst sagt VIKTIG.

31 kommentarer

  1. Hade gärna velat läsa mer om DIG i detta ämne eller finns det i bloggen?:)

  2. Stor kram och tack för fina ord.Så glad att du också mår bättre, vi mammor behöver vara starka för vår egen och för vår familjs skull.

    1. Du har så rätt Terese.

      Kram tillbaka!

  3. Jättebra med dessa böcker, att det skrivs om det. Och från en person/personer som även vet hur det är att leva med sjukdomen. Ska läsa den!
    hoppas att ni har en skön helg!
    Kram kram

  4. Bra inlägg! Det är en sådan otrolig fixering vid vikt och smalhet och det är lätt att lägga fokus på utsidan istället för insidan. Kanske framförallt om du är lite vilse i livet. Har själv haft matfixering och bantingshysteri i tonåren. Jag ska inte säga att jag är befriad från tankar på utseende och vikt nu som vuxen men jag tränar och mår bra för det mesta. Jag gillar din blogg skarpt!

    Kram och ha en fin lördag!

    Nina

    1. Tack Nina!

      Kram

  5. Så fint skrivet Anna!!! Jag gillar din sunda inställning. Du är en sann förebild.
    Ser verkligen fram emot att läsa Viktig! Terese är precis som du en sann förebild!
    Trevlig helg och stor kram <3

    1. Tack Betty & desamma till dig <3

      Kram

  6. Ska verkligen köpa boken. Tycker att frågan är VIKTIG! blir så rörd av bilden på Terese och vet av egen erfarenhet vilken fånge man är i tankarna när man är sjuk. Har gått igenom många olika ätstörningar sedan jag var 9 år och när jag fick min dotter för ett år sedan bestämde jag mig att aldrig mer bli sjuk igen.Något jag jobbar med varje dag men jag vill inte förmedla en fel bild till min älskade dotter som ska älska sig precis som den vackra tjej hon är.

  7. Jag ska i detta nu helt klart ge denna boken uppmärksamhet. Klickar hem den på en gång !!

  8. Jag tycker detta problem också finns lite inom träningsbloggsmammavärlden. Jag tycker själv med min fortfarande delade och putande mage att det kan vara ganska jobbigt i längden att se alla bilder och inlägg från käcka tränande-mamma-bloggare som har platt mage på nolltid och som är ute och springer några futtiga veckor efter förlossningen. Själv kan jag aldrig springa p.g.a. mina förlamningsskador och magen ja den putar trots att jag försökt planka (och nu insett att det kanske inte är en så bra övning trots allt). Dessa käcka tillrop om att man går ner i vikt av att bara amma och att man kommer i form bara man anstränger sig hjälper inte mig så jättemycket om jag ska vara ärlig. Jag tycker det är bra att du i din blogg pratar om andra värden o.s.v. och att träning och utseende inte alls är allt för dig tvärtom. Vet också att ditt problem med magen gäller även funktion i privatliv och yrke förutom utseende. Men jag kan också samtidigt reagera på att du på de flesta av dina bilder drar in magen. Nu kanske det visserligen är för att du gör det mycket ändå för man ”ska” det för att hålla stark bål men för mig blir det ändå lite snett. Typ ok som man är fast ändå bättre om magen inte putar på ett sätt man har svårt att identifiera sig med. Hoppas du förstår och tar det på rätt sätt. I stort tycker jag du står för väldigt bra värderingar kring kost, träning och utseende!

    1. Jag håller med dig i mycket Ulrika och visst kan det vara dumt att jag drar in magen på bilderna, men det gör jag (som du skriver) även för att avlasta magen när jag tränar. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill se mitt allra bästa ut i bloggen som 15-25 000 läser varje veckan. Dock skriver jag & visar med jämna mellanrum min avslappnade mage så ni som förljer mig vet hur den ser ut 🙂

  9. Ska ta och läsa den boken… Fick själv anorexi när jag var i tonåren och vägde som minst 30 kg…
    Blev frisk till slut av mycket stöd och kämpande… Å kämpar än i dag, även om jag är frisk men i stressiga situationer får man kämpa lite extra för att inte åter falla tillbaka i osunda mönster…

    Äta är ju något helt naturligt och för att kroppen och knoppen ska må bra och få sitt bränsle
    precis som en bil behöver sin bensin… Bra att detta ämne tas upp då det kryper allt ner i åldrarna…

    Kram

  10. […] träningsprogram ← VIKTIG (och jag) […]

  11. Här kommer en kritisk röst. Gör vad ni vill med den men jag kan inte hålla tyst. Jag tycker det är väldigt tydligt att ni träningsbloggande tjejer/mammor som uppger att ni haft ätstörningar i de yngre åldrarna fortfarande inte har en sund och ”frisk” inställning till träning och mat. Varför skulle ni isåfall behöva de forum (era bloggar) som ni byggt upp där ni får visa upp bilder på era smala och muskulösa kroppar. Alvéns bok, varför är den så himla viktig? Den cementerar väl bara precis det jag beskriver ovan. Era bloggar grundas på samma problem men som har fått en ny förklädnad. Och ja, visst ni skriver mycket bra grejer om värderingar och insida och…men allt detta känns sekundärt. Det viktigaste för er är att få visa bilder på er själva och få fram hur mycket ni tränar och hur sunt ni äter (och att ätardagar tillåter man sig för att kicka igång förbränningen…men kom IGEN liksom…friskt?). Och era bloggar lockar till sig likasinnade, som känner igen sig och delar samma ”hemlis” att de trots vuxen ålder och att de kanske rent av blivit föräldrar, ändå inte kommit bort från de där störda tankarna om mat och träning. Det faller liksom på sin egen rimlighet att ni skulle ha blivit fria från dessa beteenden när hela era yrkesverksamma (och även fritid) liv som ni har byggt upp går ut på att hålla er i toppform. Tyvärr är det nog så att det bästa för er skulle vara en tillvaro och jobb långt ifrån hälso/tränings/blogg-branschen som möjligt. Men ni kommer att fortsätta finnas och frodas och tro att ni är ”friska” och detta kommer tyvärr fortsätta att fyllas på med generation efter generation. Hälsningar Annica

    1. Annica – se svaret jag gett Felicia. Sen skulle jag bra gärna vilja veta vad DU anser är ett ”normalt förhållande till mat & träning”? Det verkar som att du fixerar dig på det som stör dig så det spelar nog mindre roll vad vi skriver i våra bloggar. Trist inställning men man väljer ju själv..

  12. Härligt inlägg! Skönt att läsa att ni tagit er ur det destruktiva matbeteendet och har en skön inställning till mat idag. Det är ju faktiskt det som är en av fördelarna med att hålla igång och träna. Att äta det som är gott och inte behöva fundera så mycket.

  13. Hej,

    måste hålla med Annica. Jag har länge tänkt på detta och velat ”ropa till” / ”säga ifrån”..
    Jag tycker att Therese (SPARK I BAKEN) verkar otroligt frisk och sund, som hon säger själv också. Men du Anna, du verkar inte alls frisk, som du själv påpekar så använder du i perioder av stress etc. mat som ett sätt att utöva kontroll. Jag blev så ledsen när jag läste det. För jag har ju länge tittat på dina bilder och tänk att så är läget, men här bekräftade du mina tankar. Jag skulle bara vilja säga till alla som läser denna blogg; MAN KAN INTE SE UT SOM TREND&TRÄNING-ANNA OM MAN INTE ÄR PÅ GRÄNSEN TILL SJUK!!! Det är en otroligt utmärglad, om än stark, tjej vi ser. Men allt underhudsfett är bortjobbat in i det minsta. Jag ser framför allt en väldigt väldigt mager person. (Ja, med muskler, du ser stark ut…).

    Förut inspirerades jag av bloggen, nu får jag bara ångest. Du är så smal och kontrollerad. Jag känner mig som en fet slapphög. Och som du själv säger, du är extremt kontrollerad i ditt matintag, något som syns. Och jag tycker inte att man ska förmedla det till hela svenska folket; att man måste vara så extremt kontrollerad för att se ut ens i närheten som dig. Jag vet, det är ditt yrke att i viss mån se vältränad ut. Men alla bilder på dig, jag ser bara Senor och muskler och ben. Inget därimellan. Jag blir ledsen om alla dina läsare har detta som mål; att helt utesluta kolhydrater (Hur orkar du med att leva utan kolhydrater) och äta minimala sallader hela tiden? Jag tycker inte det är en sund bild att sprida.

    1. Felicia – för det första är jag en person som drivs av utveckling rent fysiskt. Jag har höga ambitioner – tävlar i löpning och nu Vasaloppet samt styrketränar seriöst. När jag tränar aktivt mot ett mål blir jag deffad och om du någon gång sett bilder på en atlet ser du att träning påverkar kroppens utseende. Däremot skriver jag ALDRIG att ”man måste se ut som jag” någon ska göra som jag och som jag skrev i ett inlägg – alla tycker olika om hur man ”ska se ut” och det är väldigt många fler som inspireras av mina bilder än inte (http://www.annalissjanis.se/2012/12/06/inspirerad-eller-irriterad/)

      Sen är det löjligt att hoppa på och skriva att jag äter ”minimala sallader hela tiden och utesluter kolhydrater” för det gör jag inte. Jag äter berg (fråga de som känner mig) av mat.

      Sen (som jag också skrivit ett par gånger) ÄR jag nu i en otroligt jobbig period med 4 små barn, utan avlastning då både mina & Jonas föräldrar bor långt borta. Det är fullt ös hela dagarna och man hinner sälla tänka på sig själv eller sitta ner och koppla av. Detta + att jag är i en fas då jag inte vet vad jag vill här i livet gör mitt kontrollbehov större.

      Bloggen är just nu mitt sätt att få jobb och du väljer själv om du vill läsa.

  14. Vi är alldeles för många som varit i ätstörningsträsket. Det skulle vara intressant om du kunde skriva lite mer om din resa ut från det samt hur du tänker kring mat idag! 🙂

    1. Ja, jag funderar på att göra det men är rädd att det blir en hel bok för min del också. Bloggen räcker inte 🙂

  15. Viktigt och känsloladdat ämne du berör, märks om inte annat på kommentarerna ovan.
    Som många redan har skrivit, en inspirerande och väldigt bra träningsblogg i mina ögon! Inte ofta jag väljer att kommentera och definitivt inte andras inlägg, men jag blev lite frustrerad. Alla kan vi behöva lite extra peppning ibland, särskilt i ”tyngre” perioder i livet. Sluta INTE upp med det otroliga jobbet du gör med denna blogg! 🙂 Kan säga att jag har aldrig känt mig starkare och piggare efter alla dina tips på styrketräning kombinerat med hälsosam kost, har jag tidigare varit elitsimmare i många år!

    Blev ett långt inlägg men tror och hoppas att budskapet gick fram; )
    Ha det toppen nu!:)

  16. […] var några läsare som gav mig negativ kritik efter att jag skrivit det här inlägget och jag tycker det är bra att alla säger vad de tycker. Har man som jag valt att vara en […]

  17. Jag måste bara ge en lite kommentar till de kritiska röster som hörts här. Som bloggläsare måste man påminna sig själv om att en blogg bara är en liten del av ett helt liv, och den gör inte att man känner den som skriver bloggen! Skriver man om träning är det ju naturligtvis bara/mest det som syns. Precis som det fungerar i mat/shopping/inredning/teknik/politik-bloggar. Som bloggläsare bör man vara medveten om det annars kan bloggar skapa prestationsångest och komplex, men då ska man nog dra ner på det egna läsandet i första hand. Sen tycker jag att man alltid ska vara försiktig med att peka ut människors utseende, vare sig det handlar om smalhet eller tjockhet, det är inte högstdiet vi går på.

  18. Charlotte

    Jag håller helt med Jannice!

    Anna – strunta i alla påhopp! Du lever ditt liv som du vill, man läser de bloggar man vill läsa och alla är vi olika. Jag skulle inte ödsla tid på att läsa en blogg som gör mig irriterad. Jag läser din blogg för att den ger mig inspiration:-) lycka till på Vasaloppet!

  19. Jonna J S

    Jag håller med Jannice som poängterar något viktigt; bloggen speglar inte hela personen som skriver OCH varför ödsla tid på att lösa något som provocerar en eller gör en ledsen, det känns väldigt destruktivt.
    Jag läser din blogg för att den inspirerar mig oerhört, trots att mina idrottsliga samt kroppsliga mål inte är desamma. Din miltid är så häftig, men min på 45 minst lika… Din kropp är fantastiskt inspirerande, precis som min med lite mer fett över musklerna. Jag hajar
    fullständigt hur spring efter barn kan resultera i viktnedgång, har två vildingar själv, och även jag är mer deffad i de perioder jag satsar på något specifikt. Något mindre deffad de andra stunderna – ALLTID bra!
    Nu gick jag visserligen in på din kropp, vilket jag tänkt undvika, då jag tycker att det är helt vrickad att man ofta ska ta sådan hänsyn till folk med övervikt och vara förstående och försiktigt i sina uttalande, men är de plötsligt underviktiga, deffade eller smala är det plötsligt okej att kommentera hejvilt.
    (ofta glömmer folk att ta hänsyn till gener när de dömer ut någon som smal – det är ju bara att se ex din systers kroppsbyggnad samt dina föräldrars för att lista ut att du rent genetiskt är ganska rak och smal… Så det där med inget underhudsfett… Näe?! Smal i grunden + muskler = ?!)

    Summa summarum: du gör ett viktigt jobb med din blogg och det gäller att läsa med rätt inställning.
    Du ansvarar inte över hela världen för att du skriver om hälsa, motion och kost.
    Alla ansvarar över sig själv och kan göra aktiva val om de vill störa sig på något eller om de ska välja en annan blogg.
    Jag väljer att fortsätta att läsa!

  20. Jag har sagt det förut men säger det igen, du inspirerar massor Anna genom att skriva om DITT liv och DINA val/mål/träningsupplägg/vardagsbestyr. Att man sen som vuxen människa inte förstår att man kan välja ut de delarna av det du skriver som inspirerar en i ens egna liv utan istället väljer att irritera sig på bilder osv. är för mig en gåta.
    Fortsätt att vara som du är och skriv det du känner för! Det är därför vi läser din blogg!

  21. Jag kan hålla med om det nån skrev att många träningsbloggare har haft ätstörningar och fortfarande verkar lite för fixerade och därför läser jag inte de bloggarna. Jag tycker inte att bilden av dig i den här bloggen är fixerad. Alla hanterar stress olika, äter mer fokuserat, äter för lite, äter för mycket, blir inaktiva och sover bort tiden, blir överaktiva och sover för lite osv. Just mat tror jag de flesta har funderingar runt även om man inte har någon störning.
    Sen får man komma ihåg att man har olika kroppstyper också. Blir lite avundsjuk ibland på dina muskler som verkar naturligt mer långsmala än mina. Även i perioder när jag nästan uteslutande tränat långdistanslöpning så vill mina muskler gärna svälla och även om jag gillar tydliga muskler så känner jag mig ibland nästan lite ”stor och klumpig”, speciellt i perioder när jag inte är deffad men då är det ingen idé att sukta efter en kropp jag aldrig kan få, nej, då försöker jag påminna mig om alternativet, att träna mindre vilket skulle beröva mig på avslappning, glädje och känslan att vara stark – både mentalt och fysiskt.
    Förlåt – blev visst ett helt inlägg men vi måste lära oss att inte jämföra oss så mycket med andra, speciellt med personer som har helt andra förutsättningar och önskningar än vi själva.

    1. Bra skrivet Elisabeth! Tack för din synpunkt

      Kram

  22. Hej!
    Nu kan jag verkligen inte hålla tyst längre. Jag blir så upprörd av några av ovanstående inlägg. Hur har folk (ni vet vilka ni är) mage att skriva sådana elaka och negativa kommentarer om någon de inte alls känner personligen efter att Anna så ärligt och öppet skriver om hur hon mått och haft det i livet. Jag har känt Anna i väldigt många år och kan faktiskt påstå att jag är en av de som står henne närmast. Jag vet vad hon gått igenom i sitt liv. Jag vet också hur stark hon är som person och hur målmedveten och driven hon är. Har Anna bestämt sig för något så blir det så.

    Innan man uttalar sig om någon annan bör man ha gått några tusen mil i den personens skor för att över huvud taget veta vad man pratar om. Och att skriva något sådant som att man känner sig ”som en fet slapphög” på grund av vad någon annan skriver om och visar upp i en blogg tycker jag säger det mesta. Anna har aldrig kallat dig något sådant, och har aldrig antytt något sådant vare sig i det hon gör, det hon säger, det hon skriver, eller det hon visar upp. Den känslan kommer helt och hållet från din egen uppfattning om dig själv, och jag tycker att det är vansinne att du ska lägga över ansvaret för dina känslor på någon annan. Man ansvarar faktiskt för sitt eget liv och sina egna känslor.

    Det om att Anna skulle äta minimala portioner är ren och skär lögn. Jag känner inte en endaste människa som äter så mycket som Anna. Jag har många gånger förundrats över hur hon får i sig sina stora portioner, men vet att hon behöver allt för att räcka till för sin familj och för hennes fritidsintressen och för sig själv. Att hon sedan väljer att för det mesta stoppa i sig saker som faktiskt är nyttiga och bra för hennes kropp är hennes eget val, och jag tycker verkligen inte att det är ett dåligt val i sig. Har aldrig förstått varför folk måste klanka ner på folk som inte vill ha godis, chips, läsk, kakor med mera flera gånger i veckan. Men detta handlar ju mest troligt även det om en osäkerhet i den egna personen och ett dåligt samvete för att ens egna val inte alltid är så bra som man skulle önska. Varför är det så himla fel att vara nyttig och ta hand om sig själv?!

    Usch vad arg jag är!!! Ni som skriver negativt om Anna vet inte vad ni talar om. Ni har aldrig varit med om när Anna mår dåligt, för då skulle ni inte skriva det ni gjort. Jag vet med säkerhet att Anna mår bra och som så många andra påpekat. Tror ni verkligen att hon skulle ha så mycket muskler och vara så vältränad om hon samtidigt skulle vara utmärglad. Då kan ni inte veta mycket om anorexia och andra ätstörningar.

    1. Älskar dig Cecilia! Du är en av dem som gav mig extra mycket vilja att bli frisk <3

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *