Operation av Rectus Diastas & sjuhusmat

ans_sos

Hej från mig! En oförskämt pigg Anna. Öm om magen och lätt mosig av all smärtlindring men ändå på g. Tur att jag tog med datorn ”ifall att jag orkar”. SÖS har väl fungerande WiFi så jag passar på att surfa runt, blogga och har även varit uppe ett par vändor för cirkulationens skull.

lax_sos

Maten är sådär. Jag har inte blivit serverad en enda färsk grönsak eller frukt på hela tiden jag varit här, men hade turen att få besök av mannen och mamma mitt i lunchtid, så Jonas gick och köpte en bit lax med ris och sås till mig. Det smakade bra, och min aptit är det inget fel på.

questbar

Questbars ”S´mores” är den godaste bar jag smakat tror jag. 

Som komplement till middagen hade jag en Questbar i väskan. Det ligger alltid någon bar eller liknande där till nödfall. Som nu. Kroppen behöver energi för att läka, så det är konstigt att sjukhusen inte lägger mer fokus på fräsch mat. Men det är förstås en kostnads- och smakfråga. Alla gillar inte grönsaker som jag, och förutom maten tycker jag vården är bra här på SÖS.

Jag börjar bli rastlös, men lika plötsligt slår tröttheten till och jag passar på att vila medan jag är här. Sover en timme då och då, och trots att jag delar rum med 3 andra är det lyxigt med ”room service” och en hejdundrande utsikt över Söder från 7e våningen.

mage_rita_op

Lite kul att jämföra magritningen från dag 1 vid Lic Eleiko PT-utbildningen förra våren med strecken kirurgen gjorde inför operationen.

Några av er ville veta mer om hur operationen av min 5 cm breda Rectus Diastas (delning av raka bukmuskeln) gick till. Jag kan inte ge någon detaljerad rapport, men kirurgen började i alla fall med att rita på min mage. Jag fick inte äta eller dricka något innan operationen men fick dropp, smärtlindring i bukväggen och sövdes genom droppet + syrgas. Sedan snittades jag med bikinisnitt, på samma ställe där mina två kejsarsnitt gjorts, och de raka magmusklerna syddes ihop. Huden drogs åt och naveln flyttades. Har knappt vågat öppna på korsetten, men av det lilla jag sett är naveln ganska konstig nu. Som ett kors av ärr, men oviktigt i sammanhanget.

rehabtr_sos

Efter operationen fick jag på mig en gördel som jag ska ha dygnet runt i 6 veckor som stöd. Jag har fortfarande kvar två sårdränage, men de får jag nog ta bort i morgon och åka hem. Sen börjar en tid med rehabträning enligt ovan, promenader och att långsamt komma tillbaka till vardagen. Inga tunga lyft på 6-8 veckor, och riktigt tung träning (typ marklyft etc.) först efter ca 6 månader. Mer om min rehab kommer jag berätta framöver, men den kommer dock vara väldigt lik den efter mina kejsarsnitt med stort fokus på bäckenbottenmuskulaturen och stabiliserande coremuskler. Jag är taggad att långsamt komma igång, och ännu mer att få komma hem till familjen.

43 kommentarer

  1. Härligt att du är så pigg, så fort!
    Bilden på dina rehabövningar ”lånar” jag. Har en absurt svag core och saknade ett papper med samlade övningar. Det här blir perfekt och är precis på min nivå just nu.

    1. Vad bra att även du kan använda den Nipe.

  2. Så himla trist att sjukhusmaten oftast inte är särskilt näringsrik eftersom det är precis vad man behöver just där och då. Tur att du fick besök vid lunchtid! Dessa bars, räddaren i nöden och även ibland ett mellis. Himla praktiskt! 😀
    Skönt för dig att komma hem imorgon, förstår längtan efter egen mat och sin egen säng!

    1. Elin – ja, bars är bra att ha. Men jag får inte komma hem idag som jag trott. Sårdränagen måste vara kvar tills i morgon så jag får vänta tills dess. Nu får jag i alla fall gå runt i sjukhuset, så det blir nog en sväng till Pressbyrån under dagen 😉

  3. Skönt att allt verkar ha gått bra och att du är pigg och ”på g”!
    Kram M

  4. Härligt att höra att du är på G!!

  5. Ann-Louise

    Skönt att det gick bra!! Sjukhusmat är ingen höjdare 🙁 Konstigt egentligen, bra mat borde vara viktigt när man är sjuk.

    1. Ann-Louise – håller med, men färska grönsaker är dyra i jämförelse & de serverar i alla fall näringsdrycker till de som inte får i sig maten. Men absolut vore det bättre med riktig & god mat som lockar patienter att äta & bli friska snabbare.

  6. Skönt att höra ❤️ Du ser pigg ut. Kram

    1. Ja Mari – jag är öm, men mår annars bra 🙂

      Kram

  7. Hej Anna! Ville bara tala om för dig att du är fantastisk, lika väl fysiskt som psykiskt, kram!

    1. Emma – tack söta du! Dina ord värmer <3

  8. Va härligt att höra! Du ser nästan oförskämt fräsch ut! 🙂 Spännande att se hur det känns om ett par månader. Hjälper nog mycket att du var i så bra form innan!

    Jag har precis visat upp min diastas för en läkare, men hon var måttligt intresserad eftersom det inte är särskilt ovanligt efter tvilinggraviditeter… Bra att veta att problem som är vanliga inte behöver åtgärdas. Kanske gäller högt blodtryck också? Eller är det bara problem efter graviditeter som faller i den kategorin?

    1. Karolina – det är många som har en diastas på 2-3 cm livet ut. Det är inget konstigt eller farligt, men med uppåt 5 cm diastas påverkar det balans, styrka mm.

      Högt blodtryck vet jag inte vad du menar med?

  9. Jag har varit inlagd i tio veckor nu och längtar efter grönsaker och fräsch mat! Tycker att det är synd att man inte serverar mer aptitlig mat men det är ju en kostnadsfråga förstås. Det ska bli jättespännande att följa din resa tillbaka, jag behöver bli starkare i bålen och tänkte börja från början och bygga upp coren från grunden. Hoppas på lite övningstips:) krya på dig!

    1. Frida – oj vad länge! Jag kan verkligen inte klaga då. Jag hoppas någon kan besöka dig med mat ibland.

      Jo, jag kommer skriva endel om min träning, men det mesta blir lätta övningar enligt programmet jag la upp bild på här & Mammamage-appen.

      Tack snälla – du med!

    2. Frida – jag ska hålla dig uppdaterad med hur jag tränar. Tills dess kan du alltid kika på mina övningar i serien ”core – lätt till svår” som du hittar här: http://www.annalissjanis.se/?s=core+lätt+till+svår

      Tack & lycka till du med!

  10. Skönt att operationen gått bra och att du har en del pigga stunder. Jag tror man har mycket att vinna på att införa bättre mat. En investering i patientens hälsa. Kost och hälsa hör ju ihop. I längden vinner vi på det.

    1. Emilia – ja tack, det är skönt att vara tillbaka någorlunda. Nu får jag gå runt här på sjukhuset & köper mig det jag vill ha att äta. Så det är lugnt 🙂

  11. Haha – ursäkta förvirringen! Jag menade bara att om jag kommit med högt blodtryck hade jag säkert fått hjälp för det fastän många andra också har det.

    Min är bara 3-4 cm, så jag har inga jätteproblem i vardagen. När jag tränar håller jag in och spänner ihop magen. Det är egentligen bara när jag hostar eller kräks som det gör riktigt ont. Låter bara lite osannolikt att jag ska kunna träna ihop min, när inte din kunde tränas ihop… Känns som du är ganska mycket proffsigare än mig. 🙂

    1. Karolina – har du gett Mammamage-appen en chans? Man ska kunna träna ihop en diastas även om det gått lång tid efter graviditeten. Och med en muskelskada spelar ingen roll hur proffsig man är. Det är små små muskler som ska tränas ihop med lätta övningar 🙂

  12. Va du är härligt peppig! Till och med från sjukhussängen! 🙂 Jag har laddat ned appen, men är fortfarande bara på steg 2 så kan inte se någon skillnad än…

    Ramlade in på din blogg efter att ha googlat diastas och träning och måste bara säga att jag är så glad att jag fann den! Gillar hela konceptet – med eller utan diastas! 🙂

    1. Karolina – vad oerhört GLAD jag blir att höra att du gillar det jag skriver. Varmt välkommen hit & lycka till med mammamage-appen 🙂

  13. Liselott Bernberg

    Hej!
    Opererades för 1,5veckor sedan. 6cm delning. Var de här övningarna ok att göra direkt?
    Har slutat m smärtlindring o mår bra :). Fick väldigt dålig träningsinfo. Tränade innan 4styrkepass/vecka…

    1. Liselott – ja, de ska vara ok att köra direkt men lyssna alltid på kroppen. Känns något inte bra, gör ont etc – gör det inte.

      Lyckat till med magen! 🙂

  14. Hej, dum fråga kanske, men stod landstinget för din operation eller fixk du bekosta operationen själv? Jag har 5 cm delning, har ont i ryggen och ibland buktar något ut ur delningen (kanske brock?!) iallafall jag har mycket problem, är dock så rädd för att dem vägrar operera mig.

    1. Anna Lissjanis

      Hej Kim! Ja, jag fick min utförd av landstinget. Och det borde du också kunna få! Lova att du försöker få hjälp. Kram & lycka till!

      1. Enligt doktor på vc så tror han att jag har fått ett brock. Fått remiss till kirurgen. Nervös men hoppas dem hjälper mig!

      2. Anna Lissjanis

        Kim – jag håller tummarna för dig!

      3. Jag blev nekad operation, enligt kirurgen så kan operationen vara onödig då musklerna kan gå isär igen av sig själv efter ett år. Han höll med om att jag hade många besvär men tyckte det var onödigt med operation, dock skulle dem operera om där var ett bråck. Tycker det är helt absurt.

      4. Anna Lissjanis

        Kim – vad var det för kirurg? Jag har mött många som nekat, men på Södersjukhuset är de mer öppna för operation. Jag tycker inte du ska ge upp. Du har rätt till operation & med rätt träning efteråt går INTE musklerna isär.

      5. Det var en kirurg i lund på capio citykliniken. Jag bor i skåne. Jag ska dit på ultraljud igen för att kolla om jag har navelbråck och då tänker jag ta upp detta igen med musklerna och fortsätter han neka så kommer jag nog skriva en remiss till en ny läkare.. men man tappar hoppet och det känns så hopplöst. Man blir så ledsen.

      6. Anna Lissjanis

        Kim – jag vet. Jag blev nekad av flera läkare och var nära att ge upp när jag äntligen fick ett ja från Södersjukhuset.

        Jag håller tummarna för dig!
        Kram

  15. Jag har just fått reda på att landstinget gör operation men inte tar bort överbliven hud dvs det kosmetiska-gjorde de det för dig o i vilket län?

    1. Anna Lissjanis

      Karro – nej, de tog inte bort överskottshud eller fett på mig heller. Skulle kanske bli snyggare, men för mig var det viktigaste att få magmusklerna i ordning så jag ifrågasatte aldrig det. Opererade mig i Stockholm på Södersjukhuset.

  16. Jag måste ändå fråga. Du skrev att kirurgen flyttade naveln och i så fall bör han ha skurit bort en del hud. Jag tycker det ser ut så på bilderna. Har nästan exakt likadan mage som du, men otränad och några få extra kilon, så utan att ta bort en del hud skulle jag inte få ett så bra resultat som du verkar ha fått. Rätta mig gärna om jag har fel.

    1. Anna Lissjanis

      Jag minns inte, men jo – han tog nog bort lite hud. Däremot fettsög han inget. Hoppas du mår bra med din mage nu!

  17. Hej!
    Jag blir också nekad operation av rectus diastas, med hänvisning till att det inte bekostas av Stockholms läns landsting längre. Vet ni hur man kan ta reda på om det är så?
    Vore mkt tacksam för tips på hur jag kan gå vidare! 2011 bedömde man att operationen skulle göras, men då vi ville ha ett barn till avvaktade vi. Det tog tid och nu är det 1,5 år sedan mitt andra barn föddes och nu blir jag nekad operationen.

    1. Anna Lissjanis

      N – för mig var det ”bara” att ligga på & tjata på olika sjukhus. Har du fått ok en gång måste de ju godkänna ännu en gång tycker jag.

  18. Hej, jag ska ev operera min diastas privat, har 4-5cm men vill vänta till jag fått ett till barn så det inte är en operation i onödan. Min läkare säger att han tycker vi då ska sy med tråd som inte försvinner, för att det annars finns risk att det går upp igen när jag har sånna problem (har ont mm mm) har du kvar tråd? Jag känner mig jätte skeptisk till att ha tråd i kroppen.. 😣

    1. Anna Lissjanis

      Hej Fia! Bra beslut att vänta, annars är det ju bortkastat. Och ja – det var ingen som tog bort tråden. Det skulle vara en alldeles för stor process att öppna upp ett ärr igen för att ta bort något på insidan av kroppen. Tråden är av material som kroppen bryter ner, precis som maten du äter. Så det är inget farligt och försvinner i takt med att såret läker. Det minsta att oroa dig för.

      Stort lycka till med barn, livet och operationen när den är dags. Kram!

  19. Hej! Vill bara tacka för att du delar med dig av dina erfarenheter på din blogg. Jag vilar just nu upp mig på Lycksele lasarett efter att ha opererat min diastas igår. Känns skönt att läsa om någon som gått igenom det som jag går igenom då jag inte känner någon med samma problem. Har inte ens hunnit träffa kirurgen efter operationen än, så är lite nervös över resultatet. Men det ska tydligen ha gått bra. Hon sa innan att jag kommer få rätt mycket överskottshud på magen eftersom jag är smal och har mkt bristningar. Naveln kommer också hamna ”för långt ner”. Men liksom du känner jag att det viktigaste är att få tillbaka en kropp som fungerar. Så bara magmusklerna håller ihop nu tror jag inte att jag kommer att tycka att det estetiska är någon katastrof. Hur länge stannade du på sjukhuset efter operationen? Planen är att jag ska hem redan idag, vilket gör mig rätt nervös med tanke på alla vägarbeten mellan Lycksele och Umeå (där jag bor) och trapporna upp till lägenheten. Jag blir alldeles svimfärdig, kallsvettig och illamående bara av promenaden till toaletten. Har förresten inte behövt kämpa för operation via landstinget, så tack till dig och alla andra ”pionjärer” som legat på och tjatat och därmed även banat väg för andra kvinnor att få hjälp! 🙂

    1. Överlevde hemresan, med hjälp av en extra dos smärtstillande tabletter. Skönt att vara hemma, men ont gör det! Fast det är ju ganska väntat med tanke på att jag opererade mig i förrgår. Hade en delning på minst 6 cm och ett bråck (det hade gått hål på bukhinnan vid naveln).

      Operationen gick bra, men kändes som att kirurgen var väldigt pessimistisk gällande det estetiska. Hon tror att jag kommer att vara missnöjd med mängden löshud på magen och vilja korrigera det senare. Samtidigt sa hon att det är jättesvårt att få igenom en sådan operation via landstinget. Tråkigt att höra när man försöker tänka positivt och fokusera på att kroppen kommer att fungera igen. Att huden är skrynklig på magen gör mig inte så mycket, men jag har verkligen sett fram emot att kunna ha vanliga kläder på mig igen och hoppas att löshuden inte kommer att göra att det fortfarande blir obekvämt att ha vanliga byxor på sig. Just nu är jag verkligen inte sugen på att låta någon skära i mig igen, men skulle jag få ett rent fysiskt obehag av löshuden känns det ju jättetråkigt om det stämmer att landstinget inte åtgärdar det. Din mage ser ju ut att ha blivit jättefin trots flera graviditeter (och tvillinggraviditeter). Hade du inga bristningar?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *