Våga bemöta smärta och nå framgång

anna_gymgarv

”Ja visst gör det ont när knoppar brister”

För att dra en parallell mellan Karin Boyes berömda dikt till att ta sig vidare mot sina mål i största allmänhet. Att en förändring kan vara smärtsam men resultera i utveckling. Framsteg.

När det gäller min egen träning behöver jag varken bli starkare för min vardag, för någon tävling eller ”forma kroppen”, men jag gillar ändå att alltid jobba framåt. Att fortsätta utvecklas, om inte på det fysiska på det mentala planet. Mot ren träningsglädje, något som absolut kan komma av resultat, men även i balans med mer vila.

För att ta sig framåt krävs ofta en förändring – trots att det kan vara obekvämt. Efter en 3-veckorsperiod med riktigt tung styrketräning med vikter så att jag max orkar 6-8 repetitioner per set har jag gått över till en ”lätt”. Lätt som i att vikterna väger mindre, men där jag ökar upp antalet repetitioner till runt 15, vilket knappast gör känslan särskilt bekväm.

Tanken med periodisering av styrketräningen är att fokusera lite extra på en specifik sak, och att chocka kroppen så att den inte blir bekväm och slutar utvecklas. Dessutom tycker jag det är bra för motivationen att ändra upplägg regelbundet. Som nu då jag förutom antalet repetitioner byter vissa övningar till såna som utmanar core och balans mer, samt supersetar mer. Tränar med sikte på uthållighet mer än maxstyrka.

Samtidigt har jag under hösten dragit ner på konditionsträningen och vilat mer, även det ”obekvämt” för en träningsnörd som mig, men som sagt – nyttigt.

Igår körde jag första lätta passet för överkroppen och känslan efter beskriver bilden bra. En svidande smärta, som att pumpa upp en ballong till sprickningsgränsen. Jag visste knappt om jag skulle garva eller gråta, men inombords är jag alltid lugn. Jag vet av erfarenhet att inget farligt händer de där pirrande sekundrarna, jag är inte rädd. Så var det inte i början av min ”träningskarriär”, men med åren har jag lärt mig att slappna av i känslan. Jag har fått en hatkärlek och kan nästan njuta av smärtan. Fullt medveten om att jag när som helst kan avbryta, men som sagt – även medveten att utmaningen utvecklar mig.

Andra dagar kan samma gamla trygga varv i löpspåret vara det jag vill åt, som morgonjoggen i min vita vinterskogen i morse. Att förändra och utmana alla bitar i livet samtidigt är sällan lyckat, babysteps du vet. En balans mellan hårdare och mjuka pass är det allra bästa, både fysiskt och mentalt, men att då och då testa smärtgränsen är inte farligt. Och kan du slappna av med den tanken kan du lättare hantera stunder utanför din bekvämlighetszon – det som ofta behövs för att komma vidare.

Här skriver jag om min träning, men tänker egentligen på all slags framgång. Inom idrott och arbetskarriär, livsval och hälsa – en stor nyckel är mod. Mod att göra en förändring som tar dig ur gamla hjulspår. Mod att möta motstånd, ibland smärta och ibland att våga slappna av och tillåta dig ren lättja.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *