Vikten av vikten – om kroppsfett och att bli kompis med sin kropp

vikter_annalissjanis

Vikt och kroppsfett är något som majoriteten människor försöker bli av med, men hur viktigt är det egentligen? Vad är vikten av vikten för din kropp och hälsa?

Lite för ”tjocka lår” här, ”vill väga 60 kg” där och ”nu ska rutorna fram”. Vissa säger det rakt ut, medan andra döljer sin önskan bakom att ”bli pigg och stark”. Inget fel att vilja gå ner i vikt om du har en positiv målbild, men lite lurigt att som PT hjälpa en person mot ett mål när hen menar ett annat. Och åter igen – mår du verkligen bättre av att se smalare ut?

Om jag ska generalisera pratar motionärer ofta om vikt medan träningsmänniskor säger kroppsfett. Och eftersom muskler väger mer än fett kan du som tränar väga lika mycket som en otränad person som har mer kroppsfett.

Men oavsett – måste kilo och kroppsfett vara något vi till varje pris måste bränna bort? Förintas från våra kroppar så som budskapen underförstått ofta är i många budskap vi möter, såväl när det gäller kost som träning. Jag kan förstå en person som ligger i riskzoonen till att utveckla diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar eller andra problem och begränsningar av stor övervikt, men detaljer som ”deffade muskler” är snarare något normalviktiga eftersträvar. Helt i onödan om du inte ska tävla i bodybuilding eller någon annan sport där en lätt kropp är att föredra.

Jag har lärt mig den hårda vägen att du varken blir starkare eller lyckligare som en smalare person – tvärtom om du som jag gillar att träna och njuta av livet. Just därför vill jag ta upp ämnet vikt och kroppsfett här i bloggen. Jag tycker det är viktigt att vi dödar alla energikrävande tankebovar genom att informera och prata ut. Lättar på trycket istället för att tassa runtomkring i rädsla att trampa någon på tårna. För jag är säker på att alla mår bättre av fakta och att dela tankar med varandra än att hålla det inom oss. Sen vet jag att det många gånger inte spelar någon roll hur mycket kunskap du har, att det är personliga erfarenheter och känslor som styr våra tankar och handlingar, men för vissa hjälper fakta. Låt oss börja där.

Precis som vid inlägget om att våga äta tror jag på att börja med en grund av förståelse och fakta gällande kroppen. Bygga upp en bas av argument till VARFÖR du ska gilla din kropp som den är istället för att pressa in den i ett ohälsosamt ideal.

Finns det någon idealform att sträva efter?

Ja, jag kallar det din personliga trivselform och den syns inte på utsidan. En kropp som klarar av dina fysiska äventyr, som utan problem orkar med din vardag, du kan njuta av livet och även din spegelbild tillsammans med – utan viktminskningsdieter eller ”träna två gånger” om dagen.

Din trivselkropp. Den som bara ”är”, utan att hindra dig varken fysiskt eller mentalt. I vilken du orkar med ditt sköna träningspass, mentala påfrestningar som till exempel jobb och trotsiga barn, där du kan äta det du tycker om utan ångest, slappna av i och gilla visuellt.

Det är den jag menar är mest kärleksfull mot din kropp, det tillstånd där du både mår bra fysiskt och mentalt. Den ser olika ut för olika personer, beroende på vad du har i bagaget, din biologi och din livsstil. Och ”sträva” vet jag inte heller om är det rätta ordet för att nå dit. Jag tror snarare på att kroppen hittar dit själv om du lyssnar och följer dess signalerna.

Men ofta krockar den fysiska trivselformen med den mentala. Du vill se ut på ett sätt men må och leva på ett annat. För de flesta handlar det om att se smalare/muskulösare/slankare/vältränad ut. Ofta handlar det om att minimera andelen kroppsfett..

annalissjanis_djupa_magm

Värt att veta om kroppsfett

Vissa kan ha en fullt fungerande kropp, mentalt, energimässigt och för kvinnor med menstruation, trots en låg andel kroppsfett. Andra måste upp i en högre nivå för att må och fungera optimalt, men det finns vissa riktlinjer. Här ett diagram över kroppsfett för kvinnor och män vid olika idrotter.             

  • Essentiellt fett:  män: 2-4%, kvinnor: 10-12%
  • Idrottare: män: 6-13%, kvinnor: 14-20%
  • Fitness: män: 14-17%  kvinnor: 21-24%
  • Normal hälsostandard: män: 18-25%, kvinnor: 25-31%
  • Överviktig: män: 26%+, kvinnor: 32%+

Essentiellt fett är det fett som kroppen behöver för att fungera optimalt, skydda inre organ, hålla sig frisk och ge kroppen energi. Och de flesta elitidrottare ligger bara på den låga nivån kroppsfett under kortare tävlingsperioder, sen återgår de till en normal nivå för att hålla sig friska och orka träna.

Mest hälsosamt rent fysiskt är 20-30% kroppsfett för en tjej. Där allt i kroppen fungerar optimalt, du orkar prestera, håller dig frisk och glad. Men den faktan spelar ju ingen roll om den mentala målbilden fortfarande är väldefinierade muskler…

Att bli kompis med din kropp

Jag har tidigare försökt att ”både äta kakan och ha den kvar”. Eller mer att ”INTE äta kakan men ändå känna smaken”. För mig en kaka i form av en deffad kropp men ändå utan regler för mitt ätande, energi och njutning (smaken). Det gick sådär.

Du som följt mig vet att jag behandlats för ortorexi och gick upp mycket i vikt samtidigt som jag tappade muskler. Under den tiden trivdes jag med hur jag mådde mentalt, men inte med hur jag såg ut. Jag började träna hårt och äta striktare igen. Tappade kroppsfett och byggde muskler samtidigt som mitt mentala välmående försämrades. Inte till den grad som då jag var sjuk, men märkbart i hur jag mådde. Jag blev deprimerad, humöret pendlade och energin gick ner.

Personligen kan jag inte leva med en väldigt låg andel kroppsfett och samtidigt må bra psykiskt. Eftersom jag prioriterar mina barn, vänner, jobb och livsnjut högre. Den enda lösningen har varit att ändra mitt ideal. Att lära mig se fördelarna och tycka om min kropp i sin trivselform. Det är vad jag jobbat med åren efter behandlingen mot ortorexi. Du kanske inte ser det på mina bilder (eller?), jag vet att jag fortfarande ser smal ut i mångas ögon, men jag har över 22% kroppsfett och har säkert lagt på mig ca 5 kg (vet inte exakt eftersom jag slutat väga mig). Men framför allt – på insidan mår jag bättre än någonsin, mycket tack vare att jag tillåter mig själv att äta vad jag vill och har en frisk kropp. Visst är jag en aning fåfäng, men min jag känner mig även snyggare med min nya självkänsla och mjuka former.

Så, hur hjälper det här mig kanske du undrar? Jag kan bara ge dig mina personliga erfarenheter av hur jag mår när jag låter kroppen vara i den form den vill vara. Trivselvikten som kroppen strävar efter om du varken svälter eller överäter. Men det finns inga genvägar för att komma dit. Har du mixtrat med olika dieter i hela ditt liv kan det ta flera år innan kroppen hittar sin balans igen, och det är då du behöver stöd. Kanske någon att prata med, som hjälper dig ur destruktiva rutiner och tankar? Får dig att inse att du är älskvärd oavsett kroppens storlek.

Här är mina erfarenheter och tankar om att leva med en trivselkropp jämfört med ”superdeffad” som jag var för några år sen.

anna_gymgarv

Fördelar med att vara i trivselform

  • Jag sover bättre. Till skillnad mot förr då jag vaknade och gick på toaletten minst en gång per natt kan jag sova 8 timmar i sträck, något du säkert vet gör mirakel för allt annat – humör, energi, aptit, återhämtning..
  • Jag är gladare. Mycket på grund av ovanstående. Humöret är mer stabilt och hela livet blir ljusare.
  • Jag blir en bättre mamma och medmänniska. Även detta på grund av ovanstående och faktiskt det jag anser vara den bästa grejen med min trivselform.
  • För min trivselform kräver inga förbud eller regler kring hur jag äter. Tvärtom kräver den att jag får i mig tillräckligt med energi, både i form av njutning och näring för att må som bäst. För lite energi och ensidig kost ger märkbara negativa effekter på hur jag mår.
  • Att slippa planera att varenda måltid ska vara ”optimal” gör hela livet skönare. Det frigör tankeenergi eftersom du inte går omkring med konstant sug eller oro ”ifall det inte finns sallad på menyn” där du ska luncha med en vän. Tankar du kan lägga på din familj, att förverkliga drömmar och uppleva världen istället. Personligen har jag fått ett större spektra av sinnesintryck. Jag ser, hör, känner allt tydligare.
  • Kroppen är varm på grund av bättre blodcirkulation, min hy har fått en helt annan lyster och jag har snabbare reaktionsförmåga.
  • Min stresströskel är högre. Små bagateller är betydligt lättare att borsta bort med tillräcklig energi i kroppen.
  • Jag orkar mer – både fysiskt och mentalt, mycket på grund av ovanstående. På gymmet har jag en helt annan kraft och vid mitt skrivarbete är det lättare att tänka.
  • Jag har gått från att ta hand om min kropp för andras skull till att ta hand om den för mig själv. Vilket i sin tur är positivt för människor omkring mig, men att ”du måste älska dig själv för att älska andra” stämmer verkligen.

Alla dessa argument har jag peppat mig själv med ”trötta dagar jag känt mig svullen och missnöjd”, ända tills de nu kommer automatsikt. Precis som du kan jobba med att parera negativa tankar med positiva när det gäller andra saker kan du göra det med dig själv och din kropp.

Jag kan inte veta om det här stämmer på dig och din kropp. Det är bara du själv som kan avgöra det. Och kanske du redan är där? I din trivselform, men att du har andra mentala målbilder? Eller? Tänk efter vad du faktiskt har. Utgå från att du redan är perfekt och om det verkligen är värt att kämpa mot något annat med tanke på mina erfarenheter, alltså om du har önskningar att gå ner i vikt/bli lite mer deffad. Jag vill inte säga åt dig vad du ska göra, bara att du är värd att må bra – för din egen skull.

anna_press

Fördelar träningsmässigt

Året jag gjorde En Svensk Klassiker och också insjuknade i ortorexi hade jag som minst kroppsfett och presterade bra i alla tävlingar, precis som elitidrottare gör i tävlingsform. Med det sagt inte samma sak som hälsa. Skillnaden mellan en elitidrottare och ortorektiker är däremot att eliten bara är i toppform en viss period för att sen lugna ner träningen och gå upp till normalvikt, medan en ortorektiker aldrig har en vilodag eller lägger på sig mer kroppsfett.

Men ser vi till det rent fysiska finns det ändå vissa idrotter där kroppsvikten gör skillnad.

  • Exempel på idrotter där du har fördela av låg vikt/mer uthållig kropp: långdistanslöpning, långdistanscykling, styrkeövningar där du ”lyfter dig själv”.
  • Exempel på idrotter där du har fördela av tyngre/mer explosiv kropp: slalom, längdskidåkning, kortare intervall-löpning, boxning (beroende på viktklass), kraftövningar som marklyft, knäböj, bänkpress m.m.

Men oavsett vikt – ”du blir bra på det du tränar”. De här exempelsporterna jag nämnt är mer generellt, förutsättningarna fysiskt är bättre med en tyngre/lättare kropp i vissa idrotter, men en tyngre kropp kan exempelvis anpassa sig till långa löppass och en lättare till marklyft. Mycket beror även på teknik, vana och majoriteten av oss har inte som mål att bli världsbäst utan kan välja en sport vi tycker är kul. För det kräv ingen speciell kroppstyp.

annalissjanis_lop_djurd16

Men gärna en kropp som mår bra. Själv har jag märkt positiv skillnad i min explosivitet vid kortare löpning som intervaller och backar. Jag har mer kraft vid skidåkningen och orkar lyfta tyngre på gymmet sedan jag blivit snällare mot min kropp. Ännu ett bevis var veckan i Lindvallen då jag inte hade några problem att både åka längdskidor och sen utför hela dagen med barnen. Kroppen tackar mig i form av kraft och energi, men den största skillnaden är hur jag mår mentalt.

Dagarna går inte längre ut på att bränna fett, för jag har bytt ideal. Till min egen trivselkropp. Nu gör ont i mig när jag möter stenhårda och sammanbitna tjejer på gymmet, anorektiker på gatorna eller ser på mina egna bilder från tiden då jag var sjuk. Nu ser jag min mjukare mage och size större lår både som gott tecken på att jag mår bra och är starkare fysiskt. Mina muskler är lite mer ”inbäddade”, men energi jag känner vid träningen gör mer för självförtroendet. Glädjen och kärleken till livet, människorna jag har runt omkring mig och min kropp väger tyngre. Så ja – jag tycker vikten är viktig. Din trivselvikt.

37 kommentarer

  1. Så kloka tankar – och Så viktig fakta du tar upp! Klockrent inlägg! Heja dig Anna! 🙂

    1. Anna Lissjanis

      TACK Caroline! <3

  2. Marie kamstedt

    Så himla bra skrivet

    1. Anna Lissjanis

      Tack Marie!

  3. Tack för ett intressant och tänkvärt inlägg!

    1. Anna Lissjanis

      Det gläder mig att du tycker det Carina!

  4. Det är så sant det du skriver. Jag har dagar då jag kan bli irriterad på mig själv att gnälla över 2-3 kg jag vill bli av med. När jag är frisk!! Inga krämpor som många i min ålder börjar få…ont i ryggen ont i knä med mera. Dessutom vet jag att jag tycker om mat alldeles för mycket. Jag har passerat 40 och jag säger det, vilken skillnad och vad jag får kämpa! Jag har varit extra duktig sedan nyår. Och hade det varit för tio år sedan kan jag lova att jag hade tappat vikt, men nu?! Näpp! Det sitter där! Precis som att kroppen inte vill gå ner! Enligt garmin våg har jag 26% fett. Jag kan känna att jag nog gått ihop något på magen men som sagt, på vågen är det 1 kg på sex veckor.
    Kanske bara att gilla läget…?!

    1. Anna Lissjanis

      Linda – tyvärr kan jag inte ge några råd eftersom jag inte vet hur du tränar eller äter. Dessutom tycker jag inte det är fel att vilja gå ner i vikt om du mår bättre av det, men det gäller att väga fördelarna mot nackdelarna <3

  5. Tycker du är jättefin Anna och en stark förebild! tack.

    1. Anna Lissjanis

      Tack Emelie, det gör mig glad att du tycker det <3

  6. Du är fantastisk !

    1. Anna Lissjanis

      Vad fin du är Annelie, tack desamma!

  7. Bra och viktigt inlägg Anna 😃👍❤

    1. Anna Lissjanis

      Tack Linda! <3

  8. Tack för bra inlägg! Så härligt att du fått en sån klok insikt <3

    1. Anna Lissjanis

      <3

  9. Ohhh vilka kloka ord, Anna! Heja heja!!! 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Tack & heja tillbaka Ulirka <3

  10. Har genomgått liknande resa som dig gällande kropp, träning, mat, insikter och förhållande till mig själv. Jah är något yngre ålderssmässigt men har relativt lik livssituation som dig, med familj, måmga barn och en diastas (som jag planerar op för…).
    Tack för ett fantastiskt välformulerat och ingående inlägg som jag tror och hoppas ger många en tankeställare. Kroppen utifrån är en förhållandevis liten del av hälsa och välmående…kram till dig o tack för din genuina blogg med alltid hög kvalitet på innehåll 👍❤

    1. Anna Lissjanis

      Sara – ja, det är jobbigt att behöva gå den lång vägen för att inse det, men även det har en mening.

      Tack snälla som skriver & berättar. Jag önskar dig all lycka till med operationen & livet. KRAM <3

  11. Amen. Återigen när du publicerar så kloka och viktiga inlägg. Kramar

    1. Anna Lissjanis

      Stor kram tillbaka Mari <3

  12. Jättebra skrivet om ett otroligt viktigt ämne.

    1. Anna Lissjanis

      Tack Josefin!

  13. Så himla himla bra skrivet!! Vi pratade om detta hemma för ett par dagar sedan, jag och min man. Jag hade gärna tappat ett antal kilo i vikt men Är det så viktigt för mig? Blir jag gladare? Blir jag lyckligare? Nä jag tror faktiskt inte det. Jag har andra saker att ta itu med i mitt liv som gör att jag ibland blir deprimerad och det har inte med min vikt att göra som jag förr trodde. Men det hade gått lättare att träna mina pass om jag hade tappat kilo. Det tog mig många år att komma till vikten som jag är idag och jag tänker att de kilona får ta många år att tappa också (om jag nu någonsin kommer att göra det) För det gör jag inte över en natt och jag vill äta det jag tycker om och leva gott. Jag är inte trådsmal som jag var när jag var yngre och jag kommer aldrig att bli det igen. Det är bara att acceptera det, kroppen ändras när man blir äldre. Men jag får reglera mängden jag äter istället! Det ska vara gott och roligt att leva. Jag vill vara glad och stråla och det gör jag genom alla mina pass i veckan (som jag väljer med omsorg) och det jag väljer att stoppa i mig, både nyttiga goda grönsaker och annat men även mina godispåsar på fredagen och lördagen. Igen, vilket bra inlägg, klokt och bra! Tack!

    1. Anna Lissjanis

      Cecilia – ja du, det där med att både äta kakan & ha den kvar… 🙂

      Min metod har varit att lära mig se igenom de där ”hårda magrutorna”, att se allt som måste offras – speciellt humöret (vilket är a & o när man har barn), livsglädjen & det sociala. För mig är det viktigare än att se ut på ett speciellt sätt & om någon annan inte gillar hur jag ser ut så är det ändå ingen riktig ”vän”. Det verkar som att du har samma inställning? Var stolt & glad över den du är.

  14. Jag gillar denna typ av inlägg du skriver, dem hjälper så mycket! Dem verkar alltid komma precis när jag behöver dessa tankebanor och fokus. Det är lite så jag påminner mig själv hela dagarna, det här ”är det värt det?”. Så nu har jag psykologbesök om två veckor, ännu ett försök ännu en gång. Tack för att du fortsätter med inspirationen!

    1. Anna Lissjanis

      Maria – jag vet att det inte är någon lätt sak det här & just därför tror jag att vi behöver prata mer öppet. För det ÄR värt att ta hand om sin hälsa. Att låta sig själv att må bra. Jag är glad att höra att du tar hand om dig & har någon att prata med <3

  15. Precis vad jag behövde läsa denna morgon. Tack så otroligt jättemycket! ❤ ❤ 😀

    1. Anna Lissjanis

      Ellen – åh, vad glad jag blir att du mår bra av det du läser. Tack för att du berättar & ha en riktigt skön söndag <3

  16. Väldigt bra skrivet. Du inspirerar till ett hållbart liv där kroppen förhoppningsvis orkar med många starka år.
    Själv brottas jag ibland av negativa tankar men brukar alltid sluta med att min kropp är grym. Brukar tacka kroppen för att den är stark så jag kan vara skadefri, orka springa maraton och andra lopp, träna flera gånger i veckan, vara en glad och positivt person för min omgivning och orkar arbeta mycket där jag presterar på hög nivå. Tack kroppen för att du ibland stoppar knoppen 🙂
    Superbra inlägg Anna! Du inspirera, precis som vanligt.
    Hoppas du får en skön söndag.
    Kramar till dig.

  17. Mycket intressant inlägg. Tror du att jag kan hitta min må bra vikt utan att först fokusera på att gå ner till den? Genom livet har det varit mycket fokus på att gå ner i vikt och sedan rädslan att gå upp vilket jag oftast gjort. Men någonstans tror jag att bara jag levde okej sunt och släppte tankarna så skulle jag så småningom vara i balans eller bör man först kämpa sig ner sina 10 kilo? Har aldrig lyckats tidigare med att gå ner utan att vara mycket medveten. Snarare har jag alltid gått upp i vikt när jag släppt kontrollen.

    1. Anna Lissjanis

      Anita – jag menar inte att vi kan ”strunta i vad vi äter”, men istället för att välja mat för att gå ner i vikt, tänk att du väljer mat för att må bra istället – vissa gånger fysiskt, andra mentalt eller både och. Du vet säkert själv vad du mår bra av att äta & av att röra på dig, men låt inte fokus ligga på att det är för att du inte duger som du är idag. Tänk att det du gör är för att du är värd det bästa, vara pigg, frisk & glad. Jag tror på positiva mål & den dosen kontroll du behöver för att du ska må så bra som möjligt!

      Sen är det är personliga reflektioner. Jag vill inte säga åt någon att den inte ska gå ner i vikt om hen mår dåligt över sin kropp idag, men jag tror ändå att många har orimliga krav på sitt utseende – helt i onödan! Det är därför jag skrev det här inlägget.

      1. Förstår att jag inte ska strunta i vad jag äter. Utan snarare behovet av att tänka om. Att jag inte först behöver gå ner genom att äta superstrikt och lite för att sen äta ”normalt” och sunt. Jag skulle vilja tro att om jag bara äter medvetet må bra så kommer min kropp i balans som du skrev. Men litar inte på det. Min fundering är, tror du kroppen verkligen hittar balansen efter några år när man gått upp och ner i vikt hela livet eller är det bättre att först aktivt gå ner i vikt? Anita 57 år

      2. Anna Lissjanis

        Anita – det är jättesvårt att svara på. Det kan vara så att din ämnesomsättning är rubbad efter många år med jojo-bantning, men jag vågar inte ge några råd utan mer information om hur du äter, tränar, din vardag, hur du ätit genom åren, hur du mår mentalt osv. Det är en hel vetenskap. Det enda jag är säker på är att lyckan inte sitter i en ”perfekt kropp” visuellt, men jag vet att det kan krävas stöd av någon för att inse det.

        Sen menar jag inte att det är FEL att vilja gå ner i vikt så länge det positiva med strävan väger tynger än det negativa & det är ditt personliga må-bra-mål. Allt beror även på var du är i livet. Jag med 4 små barn vill inte vara så ”ego” att mitt humör (p.g.a. för lite mat/sömn) går ut över dem, men har du ett lugnare liv för övrigt kanske du rent mentalt kan må bra ändå. Jättesvårt att säga, men vad jag hört ska din ämnesomsättning kunna få balans igen efter en tid. Bästa rådet jag kan ge är att prata med en dietist/nutrutionist om detta.

      3. Tack du är så snäll och svarar och ger av din kunskap.

      4. Anna Lissjanis

        Anita – det är inte lätt att ge råd, men jag är glad att du skriver. Tack! <3

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *