STARK artikel om ortorexi och längdskidåkning

Det känns som igår jag satt på STARK Magasin´s mysiga kontor och drömde om att jobba på en träningstidning ”på riktigt”. Som alltid är det lätt att glamorisera saker du inte har full koll på. Jag har jobbat stenhårt med att både anpassa mig, komma in i allt nytt rent praktiskt och att få artiklar och annonser färdiga inför tryckningen av nya SportHälsa som kommer med DN 15 mars. Men min positiva syn på träningstidningsbranschen står kvar.

Jag älskar att skriva om träning, hälsa och nyheter, att ta del av så varierad information och sprida den vidare. Och då, som praktikant hos STARK, kunde jag inte se mig som chefredaktör på en annan träningstidning tre månader senare. Det är coolt hur det ena leder till det andra och jag är glad att jag hann skaffa bra erfarenhet under mina praktikperioder.

Så, är jag ”otrogen” om jag skriver om en annan träningstidning? Nej, inte enligt mig. En spännande del då jag flaxat runt mellan att skriva här i bloggen, för Yogobe, STARK Magasin och nu SportHälsa, är att det är olika målgrupper. Mina riktigt trogna följare och du som liksom jag tillhör klicken inbitna träningsnördar läser kanske allt inom träning och hälsa, men annars har företagen olika nisch. SportHälsas målgrupp är främst DN´s läsare och inte alls lika sportiga som STARK´s. Jag är glad att ha fått chansen att skriva/tala med olika slags människor och ser snarare andra företag inom träningsbranschen som mina kollegor. Vi gör ett viktigt jobb med att sprida hälsa och bör hjälpas åt snarare än konkurrera. Det finns tillräckligt med läsare åt oss alla, ofta olika också som sagt.

I senaste numret av STARK Magasin har jag både skrivit en artikel om ortorexi och en om längdskidåkning.

Att skriva om ortorexi i STARK kändes viktigt för att informera och kanske få personer i riskzonen att bromsa i tid, samt att du som tränar hårt men ändå balanserar med bra mat och återhämtning inte ska behöva oroa dig. Jag har både pratat med Yvonne Lin som driver behandlingscentret Ylab och jobbar helhjärtat med att hjälpa ortorektiker, med Lisa Jisei som skrivit boken ”Jag är sjuk” och Hampus ”Potatismannen” Widén. Vi berättar alla vår historia med sjukdomen, vilka varningssignaler du kan vara uppmärksam på, ger tips var du kan få hjälp och hur du jobbar för att bli frisk.

Så här i efterhand kan jag bli rent av förbannad när jag tänker på behandlingen på Mandometerkliniken. Att alla dras över samma kam, med samma behandling trots att varje ätstörning är unik. Jag med ortorexi fick precis samma behandling som de med anorexi eller bullemi. Och jag följde behandlingen exemplariskt, duktiga flickan som jag är. ”Ingen rörelse över huvudtaget och exakta mått av vanlig husmanskost”, och så fick det jag tidigare varit rädd för bekräftat. Jag förlorade muskler, tappade konditionen, gick upp i vikt och mådde piss. Inte konstigt att jag ganska snart efter behandlingen gled tillbaka i samma gamla ortorektiska beteende.

Tills jag blev kontaktad av Yvonne Lin. Hon hjälpte mig av ren godhet och med lång erfarenhet av såväl elitidrott som ortorexi. Hon fick mig att ta stegen SJÄLV, av egen vilja. Våga äta. Våga vila. Våga må bra. Och allt eftersom växte såväl muskler som självkänslan. Något som gett ny kraft mot att utbilda mig, mot yrket jag alltid sneglat efter.

Psykisk ohälsa är viktigt men tungt att skriva om, därför var det skönt att även få skriva en härlig artikel om långlopp på skidor. Om åkteknik, träningsupplägg, styrkeövningar, kolhydratsuppladdning, utrustning och sista-minuten-tips inför lopp. Nörderi jag älskar, idag långt ifrån den destruktiv träning jag utsatte mig för förr.

Förutom om skidåkning och ortorexi kan du läsa om coola Madeleine Vall Beijner, om hur du blir bra på att ta dig över hinder, om Lukas Högberg, min idol Elin Bjärkstedt´s krönika, allt du behöver veta om BCAA och mycket mycket mer. Nya STARK Magasin finns i butik nu om du vill läsa mer.

5 kommentarer

  1. Du är grym Anna

    1. Alltså grymt bra 😊👍

      1. Anna Lissjanis

        TACK fina Anna <3

  2. Trodde att du gillade behandlingen som du fick på Mando? Kan du inte skriva lite om varför den inte var bra och hur du ”blev frisk på riktigt”? 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Ann – jo, där och då mådde jag bra, men jag saknade stöd efter behandlingen. Har hintat lite om detta bl.a. här: http://www.annalissjanis.se/2015/07/24/atstorningar-fordommar-och-forlegad-behandling/

      Men jag ska skriva mer om det här framöver som du önskar 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *