Women´s Health Halvmarathon 2017 – race rapport

Ett lopp då det vanliga flytet aldrig ville infinna sig, trots skön stämning, grymt arrangemang, gott humör och sol. Precis som förra gången jag sprang, vid premiären av Women´s Health Halvmarathon 2014, var Jonas bortrest och min uppvärmning (eller nedkylning) bestod av gårdsstädning med föreningen. Inte helt optimalt kanske, men jag tror den största anledningen till att allt inte kändes 100 är att jag har så mycket annat i livet som stjäl energi. Rent mentalt.

Annars kändes benen pigga, fulltankade med glass, kladdkaka och havregrynsgröt. Energin vibrerade i luften av alla taggade tjejer i startfållan. Jag träffade på vänner och bloggläsare – så roligt! Kul att ni sa hej.

Ändå blev det ett tungt lopp. Vinden var bitvis så hård att det kändes som att springa mot en vägg. Ibland kastade den undan benen på mig och gjorde det svårt att andas. Illamåendet kom vid andra varvet, så jag saktade ner tempot och mina tankar snurrade kring att ”bara jag tar mig i mål är jag nöjd”.

Jag struntade i att pressa på, stannade och kissade i en bajamaja och försökte suga åt mig lite solenergi. Plagg efter plagg åkte av, jag offrade till exempel min vindjacka från CRAFT vid målområdet, liksom vantar och mössan (hittade allt efter målgång – tur). Jag kämpade med att flytta fokus från trötta ben och illamående till glada hejarop, en peppande intervju med Erika och övriga starka tjejer längs banan. Det gav mig de sista krafterna och jag orkade till och med spurta in i mål.

Och nog hade vi tur ändå. Vinden var fördärvlig, men solen strålade hela tiden och temperaturen var perfekt.

Tid? Jag sprang över mållinjen på ganska exakt 1.48, en minut långsammare än mitt förra lopp, men det är jag stolt över. Jag fick ju aldrig det där flytet jag är van vid under lopp och bättre hade jag inte kunnat göra, så jag är mer än nöjd.

Hur bra du än tränat så är ändå dagsformen avgörande, men mycket runt omkring ger också en puff i ryggen. Det är alltid lika roligt att uppleva den gemensamma energin av att kämpa sida vid sida med likasinnade, igår hela 3000 tjejer. Att få lyxspringa utan klocka med distansskyltar utefter vägen, kunna släcka törsten vid dryckesdepåer, få lite mer krafter för varje hejarop och i mål – champange och pris!

Jag köper sällan smycken, så bara det att få ett vackert armband varje Women´s Health Halvmarathon är värt 21 kilometers kamp, men mest av allt känslan av storhet och tacksamhet. Den som alltid infinner sig efter en utmaning på liva och död (nåväl).

Tack till gänget på Women´s Health för ett proffsigt arrangemang, till alla tjejer som bjöd på energi, till mina vänner Terese, Jennie och Elin för löpsällskap under träningen inför loppet, till min kropp som hänger med på alla galna upptåg och inte minst mina barn. Sist jag sprang fixade jag barnvakt, men nu var de hemma helt själva. Stora, duktiga, älsklingarna. Det bästa jag har och som ba ”mamma, vad SNABBT du sprang! Redan hemma?!” när jag stapplade in efter loppet.

En löparfest som blev lite jobbigare än jag förväntat mig, men som ändå gav mer än den tog – känslan jag alltid vill känna, vid träning som tävling.

Sprang du också Women´s Health Halvmarathon? Hur kändes det för dig?

19 kommentarer

  1. Bra kämpat Anna! nej jag sprang inte för jag var på möhippa men jag tog ett eget 21K WHHM på Djurgården i arla morgonstund och tänkte på alla er som skulle komma och den hemska vinden. Fy! Är faktiskt glad att jag inte sprang på tid för det var tungt. Blytungt.

    1. Anna Lissjanis

      Pilla – bra jobbat du också! Ja, vinden var verkligen hård igår, men desto större segerkänsla efteråt.

  2. Riktigt bra kämpat! Barn är ju för härliga 🙂
    Ha en skön vilosönadag!

    1. Anna Lissjanis

      Cecilia – tack snälla! Ja, de är underbara. Hade nog önskat lite mer föräldrafritt.. 😉

      Tack, det har jag! Hoppas du också får en skön söndag <3

  3. Vivianne

    Jösses vad snabb du är!
    Själv sprang jag distansen för första gången i mitt liv. Med diabetes och mycket i livet hade jag lovat mig själv att mitt mål var att ta mig runt med ett leende på läpparna.
    Detta gjorde jag och kan tänka mig springa igen, då med min erfarenhet lite bättre.
    Tack för din inspiration Anna!

    1. Anna Lissjanis

      Vivianne – grymt jobbat! Har nyss skrivit en artikel om diabetes och du har helt andra förutsättningar. Måste kännas grymt att du klarat det OCH med ett leende. Härligt!

      Tack själv för att du delar med dig. Kram!

  4. Du är grym! !!
    Och nu måste vi se till att hitta lite tid för terapisnack så vi kan skapa lite skönt utrymme i skallen istället för att stressa runt (vilket vi båda verkar behöva göra lite för mkt just nu) <3
    Poolöppning om några veckor nu. Kanske ni kan komma och hänga sedan? Kram

    1. Anna Lissjanis

      Tack finaste Milla! Jag ser fram emot vår egen träningsfest 11 maj OCH Frisk & Stark Familj-resan. Så roligt att se fram emot när det är fullt upp med jobb just nu. Och GÄRNA poolhäng framöver <3

      KRAM

  5. Grymt bra presterat med tanke på hårda vindar. Har sett på sociala medier att alla som sprungit lopp i helgen har brottats med kastvindar . Såå härligt att se dina foton med taggade , färgglada tjejer. LOVE IT! Man blir såå sugen att springa fler lopp. Heja dig!

    1. Anna Lissjanis

      Lisa – ja, lopp är verkligen LÖPFEST! Jag är lite besviken bara att flowet aldrig infann sig, men stämningen kan jag inte klaga på. Hoppas du hittar något kul lopp att vara med i. Heja DIG! 🙂

  6. BRA jobbat!!! Du är så grym, blir verkligen inspirerad!!! 😉
    Sprang en del förut och har fixat mig igenom 3 halvmaror, efter jag fick diabetes typ1 så har jag inte alls sprungit mycket. Mest för att jag var så smal när jag blev sjuk att jag var tvungen att vila i ca 1 år, och inte kom igång i samma flow sen. Nu så här drygt 3 år senare så har jag varit sugen på att bara genomföra någon halvmara bara för att släppa spärren i hjärnan. Men hjärnan stoppar mig också, med tanke på att jag inte vill vara ”sämre” än de tidigare gångerna( 2.00.26, 1.56 och 1.54).
    Någon gång så 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Elin – jag vet, det är svårt att låta bli att jämföra sig med gamla tider (som du också kan läsa att jag gör). Det är svårt att släppa prestationstänket, men bra att göra det för att få ett roligt lopp.

      Hoppas du mår bättre nu, om du kommit i ordning med diabetesen? All lycka till med löpningen 🙂

      1. Absolut, jag har inte några problem alls och har inte haft på hela tiden. Har haft jättebra värden när det gäller allt, än så länge 🙂
        Men det är ju så, att man har svårt att släppa prestations-personligheten. Att alltid prestera oavsett vad det är!!

      2. Anna Lissjanis

        Jag vet Elin, det är inte lätt & många gånger även bra att vara prestationsinriktad 🙂

        Skönt att höra att du inte har några problem av din diabetes. Har en vän som får kämpa väldigt mycket.

  7. Fy fasen för att springa i sådan blåst alltså! Värsta springvädret. Grymt bra kämpat och grymt bra tid också! Heja!

    1. Anna Lissjanis

      Ida – ja, det var en extremt jobbig vind, men som jag skrev – den positiva upplevelsen vägde tyngre 🙂
      Tack snälla du!

  8. Underbara barn och vilken kämpe du är fina du 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Tack snälla Mari! <3

  9. Bra kämpat i blåsten!
    Älskar att de har ett armband istället för medalj!! 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *