Få hjälp vid ortorexi – läsarfråga

Medan människor i andra delar av världen svälter på grund av fattigdom, krig och torka, använder andra svält som metod att bli älskade. Att passa in i ett påhittat ideal, av sig själva eller omgivningen. Eller tränar hårt för att forma kroppen eller få bekräftelse på sin duglighet. fta är det mer inre- än yttre krav som orsakar problemen, vilket är ännu värre. Hälsa är kommer mer naturligt när du älska dig själv.

När du älskar dig själv spelar det ingen roll om du har väldeffade muskler, magrutor, slank mannekängkropp, fylliga kurvor eller något där mitt emellan. Alla former är ok och du trivs med dig själv oavsett. Men ibland är det inte utseendet utan känslan inombords som styr vad du äter och hur du tränar…

Läsarfråga om att få hjälp vid ortorexi

Hej Anna!

Jag vill gärna veta mer om hur du fick hjälp med din ortorexi? Jag känner inte att jag är där riktigt ännu, men är på god väg. Vill ha kontroll på allt jag äter och blir på dåligt humör om det inte stämmer för mig, stressad liksom. Jag tränar 4-5 dagar i veckan, men inte extremt och känner än så länge att jag hantera ett missat pass. Ändå blir jag stressad om det går 2 dagar utan någon träning.

Jag vill så gärna bara kunna koppla av och äta gott utan en massa tankar och ångest. Undrar om det någonsin kan bli så, eller om man som jag alltid haft matproblematik alltid kommer tänka på mat (mer eller mindre)? Är 38 år, har en man och 3 barn.

Mitt svar

Jag är glad att du skriver och glad över din insikt – bara det är ett stort steg i rätt riktning. Att erkänna för dig själv att ditt beteende inte får dig att må bra. Det är egentligen det svåraste och jobbigaste av allt, sen att hitta modet. Våga äta, våga vila, våga vara frisk och fri. Just det sista är något jag själv länge jobbat med och fortfarande gör. Ofta tar det längre tid för tankarna än kroppen att ställa om till ditt friska jag.

Här svara jag på frågor om min behandling på Mandometerkliniken samt ger tanketips till dig som är rädd att äta, och här om hur jag senare fick kontakt med Yvonne Lin på Ylab – hon som egentligen hjälpt mig mest med tankarna och träningsberoendet.

Som svar på dina sista meningarna, ”om jag alltid kommer tänka på mat mer eller mindre”, är mitt svar utifrån egen erfarenhet – nej! Du kan bli av med tankarna, men det kräver tid och insikt om vad som är positiva, sunda och sjuka tankar, samtidigt som du tar hand om kroppens fysiska behov. När den får tillräckligt med näring, sömn, vila och kärlek kan hjärna sluta lägga fokus på det mest basala – mat! Tankar som kommer av energibrist, men även när du sover dåligt (vilket också kan uppstå på grund av bristfällig kost).

Eller kan det lösa sig när du får tankar på annat som känns viktigare. Kärlek till exempel, jobb eller annat i livet. Det har jag själv upplevt sedan mitt mål snarare är att vara en bra förebild för mina barn och andra människor i min närhet, att ha en kropp som orkar med både jobb, träning och vardag, än ser ut på ett speciellt sätt. För tänk hur bortkastat det är, alla har ju olika ideal och därför omöjligt att leva upp till. Så bry dig bara om att du själv trivs och mår bra.

Jag har erfarenhet av massor av olika kroppsformer och vet att klyschan stämmer – du blir inte lyckligare med en låg procent kroppsfett eller att kunna ”superprestera” fysiskt. Det som ofta händer istället är att du flyttar ribban, vilket är grymt för en elitidrottare eller om du en viss period har ett träningsmål, men som vardagsmotionär med familj och jobb en svår kombination.

Idag trivs jag med mig själv utifrån och in, samt kan äta och vila utan ångest. Som du ser på bilderna från Kampementsbadet i tisdags – varken deffad eller överviktig, smal eller kurvig (i mina ögon), men frisk, tillräckligt stark och snabb för det jag vill göra. Och istället för att passa in i något ideal tänker jag att de som inte gillar mig i den form jag mår som bäst, är ändå inga betydelsefulla människor i mitt liv.

Ta hand om dig! Jag är glad att du kommit till insikt och värderar att må bra ♥

Är du också i riskzonen för ortorexi? Läs det här inlägget och reflektera.

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *