Naturlig träningsvariation – efter miljö och livet

Vet inte om jag skrivit det rakt ut eller om du kunnat läsa mellan raderna, men träning har varit ovanligt tung för mig under våren. Jag brukar sällan ha svårt att motivera mig, eller snarare – har alltid prioriterat min träning högt, men sen jag blivit heltidsanställd har träningstiden fått stå tillbaka. Tid finns alltid om du vill, men framför allt i slutet av våren har det varit näst intill omöjligt att kliva upp tidigare om mornarna för att hinna träna längre. Eller kunnat pressa mig själv till några ”extra repetitioner eller att springa maxfart i intervallerna”. Kroppen har sagt ifrån på skarpen att sömnen/lugnare pass varit viktigare, och jag har även kapat träningstid för att hinna med jobb och familjebestyr.

Det är en deal jag haft med mig själv ända sen jag avslutat min behandling mot ortorexi – att träningen aldrig ska påverka min hälsa och övriga livet negativt. Men samtidigt kan tiden för dig själv vara precis det som håller dig frisk? Energisk och passionerad? Den ständiga balansgången..

Att även träningsresultaten påverkas av en längre tid med lägre prioritet är klart. Jag har hållt igång hela tiden, men på en lägre växel mest för det mentala. Flåset är inte vad det brukar och jag har tappat endel styrka, men jag har också tillräckligt med erfarenhet av att komma tillbaka för att känna att det kvittar. Och efter en vecka då jag sovit ikapp och bara tränat lättare pass är jag taggad att köra mer målinriktad styrketräning igen. Nu när jag har tid och energi.

Äntligen vaknar jag utvilad och riktigt längtar efter varje varje pass. Att successivt öka vikterna och ta mig närmare styrkan jag hade våren 2014, efter min 2a PT-utbildning. Inte som ett ”måste”, men för att jag älskar att känna mig stark. Och för att det är så roligt att träna mot ett mål!

Men jag ökar långsamt, ett steg i taget med mitt vanliga tankesätt att ”jag har resten av livet på mig”. Så som jag tänkt efter varje graviditet, operation, skada eller sjukdom. Nu har jag möjlighet att sova så mycket jag vill, är helt befriad från stress och blir bortskämd med både god mat och kärlek från familjen. Allt det runt omkring som gör enorm skillnad på energin och därmed hur hårt du kan träna.

Även miljön påverkar. Den friska luften, ljuset, grönskan och lugnet från fjällen ger kraft som är svår att förklara. Löpningen har jag inget mål med som styrketräningen, mer än att jag ska springa Tjejmilen för flickors rättigheter. Jag springer för att jag älskar känslan, vill ut i naturen, svettas och rensa tankarna. Och det positiva från löpningen tar jag med till gymmet och allt annat jag gör.

Här i Jormskogen, på Kvarntjärnsvägen upp på fjället, får jag även variation av underlag och kuppering. Först uppför uppför i 3 km, sen nerför nerför. Hela tiden med koll på fötterna för att inte halka i lera, snubbla över en sten eller tuva. Samtidigt svårt att låta bli att höja blicken för att beundra blommor och de mäktiga fjällen när jag kommit hela vägen upp.

Att låta omständigheterna runt omkring styra träningen är i alla fall alltid en smart strategi tycker jag, om du nu inte är elitidrottare eller har något annat specifikt mål med din träning? Att se hela livet och naturen som din träningsarena, som följer med och formas efter det du gör och behöver.

Har du några speciella träningsmål just nu? Du vet väl att jag gärna svara på frågor eller lyssnar om du vill berätta något.

11 kommentarer

  1. Åh, tack för det här inlägget. Efter ett år med skola ovanpå det vanliga i sig ganska krävande jobbet (läser in en deltidsmaster) känns det som att varenda muskel är bytt mot fett, även om jag tränat ungefär lika ofta och går långt med hunden varje dag. Jag har sovit sämre, ätit sämre (trött) och inte orkat ta i på samma sätt. Trots att jag försöker intala mig att det är omöjligt att prestera lika väl överallt har jag svårt att acceptera två kilo mer i vikt och betydligt mindre muskelmassa. Ont i knän och rygg börjar jag få också, vilket jag slipper helt när jag tränar.
    Hur tänker du inför hösten? Jag har ett halvår kvar i skolan och vill inte tappa mer. Skulle behöva komma tillbaka lite snarare. Nu är det semester en månad och då tänkte jag gasa på lite men än har orken inte infunnit sig riktigt.
    När blir träningen motverkande och kortisolpåslaget så stort att man snarare bryts ner än byggs upp om man kräver mer av kroppen?
    Mvh,
    Lena

    1. Anna Lissjanis

      Lena – jag tror det är bra att avsätta en del av semestern för att stressa av, sen testa att träna hårdare om du har energi. Men jag tror absolut inte att dina muskler är ”utbytta till fett” om du håller igång träningen, det är nog bara din känsla – kanske jämfört med hur din kropp kändes förr? Många av oss har höga krav & måste inse att vi inte är elitidrottare. Att jobb & övrigt kräver energi & att vår träning måste anpassas där efter. Hellre vara en mental avkoppling i tuffa arbetstider & tid att få in rörelse.

      Inför hösten tänker jag så som jag gjort under våren – fortsätta träna utan att lägga någon press på mig. Mer för det mentala & att underhålla styrkan.

      Jag har ingen koll på var gränsen går, men det märker du nog själv när träningsresultaten uteblir (då du ex. inte orkar öka vikterna i gymmet, springa lika snabbt etc).

      Ta hand om dig!

  2. Det är ju precis så det. Var rädd om dig.
    och inget negativt mot dig på något vis. Men ändå känner jag ett tack för att du fått uppleva det, förståelsen för att det är så. För ibland känner man(jag) mig värdelös när man läser bloggar om att alla har lika mycket tid och det är bara att prioritera. Har man 8-17 jobb, hem och familj så ÄR det inte alltid bara en prioriteringsfråga. Tiden räcker helt enkelt inte alltid till. Kram <3

    1. Anna Lissjanis

      Birgitta – nej, så är det! Tiden, eller orken, räcker inte till för att satsa 100% på allt. Men på semestern, efter batterierna laddats upp igen, känner jag äntligen att jag har energi att träna målinriktat igen. Det är så roligt! 🙂

      Hoppas du också får en period där du kan ge dig själv mer tid för det du tycker om – träning eller annat. KRAM!

  3. Ett riktigt bra inlägg det där! Nu de senaste 2-3 månaderna har det varit otroligt mycket, både privat men mestadels på jobbet. Mycket mentalt som har gjort att jag är vaken ett par timmar var och varannan natt men även kroppsligt. Det sliter väldans och det har gjort att jag knappt orkar träna. Men samtidigt som jag får skuldkänslor och ångest över det så tänker jag att jag både sömnen, vilan och träningen får jag ta igen på semestern. Två dagar kvar… 🙂
    Kram på dig, Anna!

    1. Anna Lissjanis

      Cecilia – det är ändå bra att vara medveten om vad som gör att du inte orkar puscha dig själv. Att se det som en period och att sen ge dig själv chans att ta igen med vila och träning (när stressen lagt sig). En vecka tog det för mig att komma i fas, sova utan att vakna i ottan & kunna slappna av. Sen kommer även energin tillbaka! Önskar detsamma till dig.

      Kram & ha en riktigt skön semester!

  4. Hej Anna!
    Idag sprang jag mina 5,5 kilometer i spåret, eller sprang, jag orkade inte springa hela tiden, benen var så trötta. Jag ville bara säga tack för att du alltid skriver så possitivt om träning, jag är långt ifrån så vältränad som du, men inlägg som detta får mig att se det fina i att springa. Se fåglarna, se blommor och rensa hjärnan.
    Tack för att du är så peppande!

    1. Anna Lissjanis

      Therese – vad glad jag blir att du känner så. Att det jag skriver kan peppa dig! Som du säger – vi kan inte jämför oss, bara anpassa vår träning efter oss själva och våra liv.

      KRAM & ha en fin sommar!

  5. Att jobba heltid, ha fyra barn som du har med div olika aktiviteter plus fixa mat och hem – då är det inte så enkelt och självklart att hinna med träning! Det här att det finns alltid tid och det är bara att prioritera…. Att ha energi att gå upp kl 05 för att träna…. Eller att ge sig iväg efter 20-21 när barnen somnat är inte heller helt enkelt. Bra att du har den insikten att det får bli lite mindre träning en period.
    Jag har barn som inte bryr sig särskilt mycket om jag är hemma eller inte, så det finns tid att träna!
    Angående klipp om marklyft du hade häromdagen, jag har problem med den övningen. Nån gång har jag sträckt till mig på baksidan lår och jag känner av i ryggen också. Ändå har jag som mest 10 kg på var sida av en 20 kg stång. Om jag tar mindre vikter så är det svårt att veta hur långt ner jag ska gå. 10 kg vikt är stor så jag kan dimpa ner den helt.
    Måste lägga mer fokus på bålträning i höst! Jag sa det förra året oxå… Blev mest lättare styrketräning för att komma igång
    .. Innan jag skulle öka vikterna. Men då får jag känning i rygg så fort jag ökar….
    Blarrigt inlägg…. 🙄

    1. Anna Lissjanis

      Linda – det är så sant det du skriver! Ibland måste jag stanna upp & inse att jag har mycket som tar energi…

      Det är bra att du väljer lättare vikter i dina marklyft om du får ont. Och kanske ett yoga- eller pilatespass skulle vara något att gå på någon gång i veckan i höst? Där får du både bra coreträning och stretch av baksidan. Det är min egen plan! Att ge mig 1000an på att köra ett bokat yogapass i veckan till hösten.

  6. Känner igen mig. Senaste halvåret har träningen verkligen gått på lågvarv för mig (också). Har varit helt slut pga separation och annat i livet…
    Men som du säger; någon balans vill man ha, för träningen gör ju trots allt att man mår bra innerst inne (så länge man inte pressar sig för mycket och lyssnar på kroppen).

    Ärligt och tänkvärt inlägg! <3

    Kramar!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *