Magen efter kejsarsnitt, navelbråck och diastasoperation

Magen.

En central del både av kroppen och mina tankar fram till för cirka ett år sen, när rectus diastasen inte längre gör sig påmind. Under åren med anorexi i högstadiet var det magen och mina runda kinder jag såg i spegeln och försökte förinta, trots att jag genetiskt har en putande ”utåtmage” och breda käklinjer. Lönlöst alltså, för det enda som hände när jag svalt var att benen blev allt magrare och livslusten försvann. Med hjälp av mina föräldrar och BUP vände jag den onda spiralen och blev jag frisk, för att göra en lång historia kort, men magen fortsatte att stå i centrum.

Under åren då jag kämpade för att bli gravid. Då såg jag gravidmagar överallt och gjorde allt i min makt för att få en egen. Min taktik var att träna lugnare, lägga på mig några kilo och ta den hjälp jag kunde få i form av hormonstimulering (läs mer om att bli gravid här). Och efter några år lossnade det.. Riktigt bra!

Därefter har det alltid vara något som satt magen i fokus. Trillingmage – kejsarsnitt – en ”normal” gravidmage – tvillingmage – kejsarsnitt – navelbråck med operation – rectus diastas med operation – post operation. Här kan du läsa om hela min mammamages resa och här om hur jag tränat efter såväl graviditeter som olika magoperationer.

Nu då? Faktum är att jag aldrig känt mig så nöjd, eller rättare sagt – aldrig tänkt så LITE på min mage. Den bara är där den är och jag är den evigt tacksam för tjejen vid min sida och hennes bröder. Tänk att de bott i magen några månader allihop. Slår jag ihop tiden – i hela två år! Fascinerande hur cool kroppen är, att den läkt ihop efter alla graviditeter och operationer. Såpass att jag nu kan lyfta tyngre än min egen kroppsvikt, springa långpass, åka skidor, yoga och allt annat fysiskt jag vill här i livet.

Alla kroppar, gener, läkprocesser och förutsättningar är förstås olika, men varför jag berättar det här är för att visa att det går! Du kan både bli av med nojor över magens utseende och få tillbaka magmusklernas muskelfunktion.

Navelbråck

Det här inlägget tillägnar jag Caroline Hedander som skrev till mig på Instagram och frågade om jag är nöjd med min doktor och navelbråck-operation? Som jag berättat – ja, jag är nöjd! Så här såg mitt navelbråck ut före/efter operation och efter disatasoperationen har jag fått en konstgjord navel som jag också är glad över. Visst, magen ser inte ut som när jag var 15, men jag är ändå stolt och glad över hur den ser ut och framför allt funktionen.

Efter operationen av mitt navelbråck gick jag mest promenader, undvek tunga lyft och körde ingen styrketräning på cirka en månad. Väldigt likt hur jag trappade upp belastningen efter alla graviditeter och rectus diastasoperationen, men eftersom diastasen fortfarande var kvar var det först efter att den opererats som jag blev helt nöjd.

Anna Lissjanis - gravid och efter rectus diastasoperation

Svensk sjukvård är imponerande. Jag tycker inte att du som ska operera ett bråck eller annat ska oroa dig. Lita på att läkarna kan sin sak och ha tålamod med rehabiliteringsträningen efter. Låt det ta sin tid – du kommer tillbaka, ännu starkare.

2 kommentarer

  1. ” … för det enda som hände när jag svalt var att benen blev alt magrare och att livslusten försvann”.

    Läser och ler igenkännande över det tragikomiska som gör sin påmint. Inser vad glad jag är över att jag inte längre är där, samtidigt som det blir tydligt för mig hur viktigt det är att påminna mig själv om vart jag aldrig mer vill hamna.

    Från en annan med genetiskt putande mage och en tendens att tappa allt på lår och rumpa. TACK (lite extra mycket för just den meningen) och kram, kram, kram!

    1. Anna Lissjanis

      Jennie – jag är glad att du (också) känner så. Aldrig mer tillbaka till de destruktiva tankarna & handlingarna.

      Stor kram tillbaka!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *