Därför dissa jojobantning

”Oj oj oj, nu får jag allt hålla igen under våren..”

..medan den ena chokladpralinen efter den andra åker in i munnen. Och ingen runt bordet reagerar eftersom det är så självklart att vårt samhälle funkar så. Har du ätit lite mer än vanligt några dagar (ibland bara en måltid eller ens munsbit) så är det mer regel än undantag att du ska ”bränna bort” kalorierna för att hålla formen. Så är det ens värt att äta, för all njutning försvinner ju bort med tankarna på att ”gå på löpband”, eller vilken förbränningsträning personen nu väljer?

Vi lever i ett ätstört samhälle där jojobantning och förbränningsträning är mer accepterat än att äta för att få skön energi och träna – för att du gillar det. ÅRET OM. Och det är en sak (om än tragisk) att många förstört njutningen över ätbarheter och träning, men att högt beklaga sig och smitta andra med sin kroppsfixering gör mig arg. Speciellt när det finns barn i närheten. Det gör att jag vill skrika:

– NEJ! Du ska aldrig behöva straffa dig själv med tankar eller handlingar för det du ätit. 

– NEJ! Blanda inte ihop bantning med träning. Förstnämnda kan förstöra rörelseglädjen för alltid.

Jag vet att det kan vara svårt att värja sig eftersom jojobantningskulturen är så inbiten. Hos människor runtomkring dig, på gymmen och varenda kvällstidning innehåller ”råd” hur du ska komma ”i form”. Indirekt påståenden att du INTE borde vara nöjd. Vilket du alltid ska vara, för som vanligt är det ditt välmående från insidan som strålar ut och täcker utsidan.

Själv pendlar jag 1-3 kg upp och ner i vikt beroende på period i månaden, semester v.s. stillasittande jobb/mer styrketräning v.s. löpfokus/vinter v.s. sommar utan att aktivt göra något åt det. För jag vet att i alla fall jag inte blir lyckligare med/utan de där kilona. Jojobantning är inget för mig, så jag har lärt mig slå dövörat till och se igenom quickfix-rubrikerna. Min kost ser därför liknande ut året om och oavsett vad jag åt ”måltiden innan”.

Visst kan det finnas personer som kan må bra av att gå ner i vikt, men då tror jag på små steg. Förändringar som är hållbara på sikt, inte radikala svältdieter eller att träna något du inte tycker om bara för att bränna kalorier. Här några anledningar varför.

Därför dissa jojobantning

  1. Det kan leda till en allvarligare form av ätstörning. Som förstör så mycket annat i livet.
  2. Immunförsvaret försvagas. Vilket kan leda till att du ändå inte kan träna.
  3. Trötthet och frusenhet. Vilket också kan ge mindre energi och ork att röra på kroppen.
  4. Minskad muskelmassa. Vid en snabb viktnedgång är det inte bara fett du tappar. En stor del är vatten, men även värdefull muskelmassa.
  5. Lägre ämnesomsättning. Eftersom kroppen vid snabb reduceringar av energiintaget kan reagera med att ställa in sig på svältläge, vilket i sin tur kan leda till en större viktuppgång längre fram – även om du inte äter extremt mycket.
  6. Humörsvängningar. Något som inte bara påverkar dig själv, utan alla runtomkring.
  7. På länge sikt kan du få problem med sköldkörtelfunktionen, svagare skelett, skada din lever och ditt hjärta.

Ät och njut på det sätt du personligen mår bra av, året om. Din ”365-dagarsdiet”, med lite av varje för kropp och själ. Lyckan sitter ju fortfarande inte i magrutorna.

Fler lästips

7 kommentarer

  1. Sååå fsntastiskt bra skrivet❤❤❤❤ håller helt o fullt med dig i allt. Kan inte fatta denna sjuka hets.

    1. Anna Lissjanis

      Nej, men det tråkigaste är ändå att många inte uppfattar det som ”hets” eftersom det är så självklart. Därför tycket jag det känns viktigt att skriva om.

      Kram!

  2. Bra inlägg! Håller med dig, det är så konstig fixering vid mat och snabblösningar. Mitt mål nuförtiden är att ta hand om mig själv och min kropp, varje dag. Inte hålla på med straff/belöningar och ständigt missnöje. Har börjat yoga hemma via youtube och gillade gårdagens pass där instruktören under passet uppmanade oss att ta hand om våra magar ”för de är fantastiska men får ta så mycket skit” 🙂 (enkelt översatt från engelskan)

    1. Anna Lissjanis

      Katrin – härligt att du hittat din väg till att må bra. Och håller med – det var fint sagt.

  3. Bra skrivet Anna – och så viktigt. Jag pratar ALDRIG inför mina barn om vikt, utseende och bantning. Men jag suckar när folk runt omkring dem petar om dem – gärna den äldre generation. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla när andra pratar sånt strunt inför mina barn. Dottern på 6,5 år är väldigt medveten – menhar tack och lov inga tendenser. Visst kan mina tankar ibland vandra iväg men jag låter dem inte nå munnen så att mina barn hör. Dessutom är det härligt att ha träning som intresse, för usch så jobbigt om en måste göra ”nystarter” varje måndag, varje månad och varje nytt år.

    1. Anna Lissjanis

      Joanna – jag tror också det är en generationsfråga, men sen finns det ju även yngre som extremt noga med sitt utseende. Och jag säger inte att det är fel, men som du också skriver – att mottagandet inte alltid är så bra och även små öron snappar upp mycket.

      Jag är också glad att älska träning så mycket att jag gärna håller igång året om. Och att jag gärna äter mycket grönt året om, som är gott tillbehör även till högtidsmaten 🙂

      1. Mitt mindset oxå❤️

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *