Vår i mitt hår – att se det vackra i det svåra

”Life isn’t about waiting for the storm to pass – it’s about learning to dance in the rain”

För nej, livet är sällan friktionsfritt, men konsten är att njuta av det ändå. Som solen och vinden i håret vid gårdagens löptur, trots att benen kändes tunga som betong. Det är samma sak varje gång jag byter skidor mot löpning där kroppen måste bära upp vikten själv i varje steg. Men att ändå notera det vackra i det svåra är något jag alltid haft ganska lätt för. Till och med då jag varit allvarligt sjuk eller månaderna med ovisshet om våra prematura trillingar skulle överleva. I min egen bubbla mådde jag ändå ganska bra. Och jag antar att det är en mänsklig överlevnadsinstinkt att fungera så, sätta på skygglappar mot det jobbiga, men positivt tänkande är även något vi kan öva upp.

Nu blev det här betydligt djupare än jag tänk, men jag tycker ändå det är viktigt att förmedla. Att lyckan även finns i stormen, i det operfekta och svåra. Men främst ville jag skriva om hur härligt det var att släppa ut håret ur mössan efter en lång vinter. Känna det virvla runt ansiktet samtidigt som jag kämpade mig runt i Lill-Jansskogens elljusspår. Och hur skönt det var att springa i tunna tights och lätta, odubbade löpskor.

Bara en dags bilresa bort från en glittrande vårvinter med massor av snö i Jämtland till barmark och blommor här i Stockholm. Det är något av det bästa med att ha två ”hem” i vårt avlånga land. Kontrasterna.

Mitt hem på Gärdet. I mittersta sockerbiten du ser på bilden.

Andra typiska vårtecken i min värld kan du kika på här om du vill förhöja känslan, stående år efter år. KRAM och ha en toppentisdag! /A

2 kommentarer

  1. Åh vad jag längtar efter löpning när jag ser din bild! Nu är verkligen bästa tiden, det är varken för varmt eller för kallt, vägarna och stigarna börjar torka upp och det är ljusa kvällar. Man kan springa i tunna, lätta kläder och skor. Men gravid i v 35 är det tyvärr inte aktuellt just nu. Får njuta av en promenad istället 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Emma – förstår din längtan! Det var samma sak för mig när jag var gravid, men har nog aldrig haft så skön känsla när jag sprungit som efter mina graviditeter. Det är bra att vara ifrån löpningen ibland 🙂

      Stort lycka till med lilla pyret. Kram!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *