Skolavslutning och starka känslor därtill

Skolavslutning och den blomstertid nu kommer..

..med starka känslor av beundran, stolthet, vemod, tacksamhet, minnen, förväntan och inte minst – kärlek! Den vinner alltid över det andra du vet, oavsett känslotillstånd. Men vad jag vill komma till är hur känsloladdat det är med skolavslutningar.

Minns du? Eller har du också barn, genom vilka du får återuppleva eller bilda nya känslor? Dela deras glädje och frihetskänslor. Kanske som en revansch, om din egen skoltid eller sommarloven inte var så ljusa? Eller som vuxen – en sorg? Att inte kunna ge dina barn det där långa drömsommarlovet som du skulle vilja?

Både jag själv och mina barn har haft det bra på så sätt. Min mamma var lärare så när sommarlovet började var jag och mina syskon automatiskt lediga. Jag minns känslan av att ha en ”evigt lång” sommar framför mig. Hur bilder av att gå barfota, svalka mig i iskalla Jormsjön, äta glass, tälta vid Kvarntjärn och spela krocket poppade upp. Dofter av söta jordgubbar och havet vid Österlen hos mormor och morfar. Pirret i magen av längtan.

Som egenföretagare har mina egna barn också vara lediga efter sommaravslutningen, men i år får Junior och Jonna vara på fritids ett tag till. Min semester från SportHälsa börjar inte riktigt än och Jonas har också pågående utbildningar på Sports Club Education, men Hugo och Hampus är helt lediga. Tänk att de är så stora nu. Kan koka egna nudlar så de överlever och jag jobbar mestadels hemifrån. Det går verkligen ingen nöd på dem och fritids är också grymt. Och sen har vi en månad ledigt ihop och lite därtill då jag distansjobbar.

Oavsett vad som händer efter skolavslutningen – nog är det en känslostark dag? Ett avstamp mot något nytt. Luft som vibrerar av drömmar och minnen.

Två av mina coolingar. Junior och Hampus – uppspelta, glada och spexiga efter skolavslutningen. De kommer gå kvar på sin skola några år till, men desto mer känsloladdat var det vid avtackningen av Hugos klass. Nu gick han ut 6an och börjar en ny skola till hösten. Och som vanligt lever jag mig in i hur lärare och fritidspersonal som träffat barnen dagligen måste känna varje år de tar farväl av en årskull. Vemod och glädje på samma gång..

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *