Öppet vatten-simning i våtdräkt från Klassikeråret 2013 – tbt

Öppet vatten-simning till Jormön vore lite läskigt..

..och häftigt att göra, tänkte jag långt innan semestern börjat. På de olika platserna vi luffar runt till i sommar har jag målat upp olika dröm-sport-scenario att uppleva. På Åland var det ju en ”swimrun” (som blev en ”dopprun”). Här att leta upp min gamla våtdräkt från Klassikeråret 2013 för öppet vatten-simning i Jormsjön. Och på vår sista anhalt, Mythos Beach, är en topptur till det lilla kapellet på bergstoppen en bit bort något jag vill göra. Annars att träna så mycket utomhus som möjligt, som med TRX och löpning ihop med vänner på de olika platserna.

Att simma har aldrig egentligen varit min gren. Somrarna var sällan tillräckligt varma för att simma i sjön när jag var liten och i grundskolan hade vi ytterst sällan bad på schemat. Dessutom var det då jag var anorektisk, frös om min magra kropp och bävade för att visa mig naken. Crawla lärde jag mig aldrig, mitt bröstsim går inte snabbt och jag har en fördom om att simning är enformigt långtråkigt. Dessutom har jag lätt förbi för bassänger med ”hårstråna och plåster” som flyter omkring. Nej, jag vet att de förmodligen renar vattnet ofta, men jag har ändå aldrig fastnat för träningsformen. Öppet vatten-simning är däremot en helt annan sak…

..där du får naturupplevelsen, slipper trängsel och som här i Jorm – kan simma i så rent vatten att du kan dricka en klunk under tiden om törstig. Och allt eftersom dagen gick blev även vattnet varmare, men djupare ut är det säkert bara runt 13°, därför är en våtdräkt att föredra som dessutom ger lite flythjälp. Största farhågan är ju att drabbas av panik eller få kramp mitt ute på sjön. Till Jormön är det ändå lite mer än en kilometer enkel väg, men pappa och Jonas höll koll på mig från bryggan (med pappas Buster redo om det skulle behövas). Och det ät lite av tjusningen tycker jag – spänningen!

Dels tycker jag det kan vara obehagligt med vatten där du inte har koll på botten, djup, fiskar och liknande. Dels var distansen till Jormön utmanande. Jag har inte simmat så långt sen Vansbrosimningen, så tekniken är avlagd och muskelarbetet ovant. Det kändes i axelpartiet kan jag lova, men eftersom jag inte drog på något högt tempo kunde jag lita på min seghet. Och ju mindre mina föräldrar, barnen och Jonas blev på bryggan och större Jormön blev, ju mer växte även vinnarskallen. Jag skulle förverkliga min uppmålade bild, vilket jag även gjorde.

På tillbakavägen sket jag i obehaget av vatten i öronen och vilade halva huvudet under vattnet vid simtagen. Tekniken föll allt mer på plats och jag njöt av ljudet, glittret och det meditativa lugnet. Jag skulle kunna göra det här oftare, kanske rentav bli frälst?

Ännu ett plus med sporten är våtdräkten som ger superhjälte-känsla. Enda trixet är att få på och av den bara, nästan jobbigare än själva simningen, haha. Jag skulle behövt en storlek större än 2013 (här kan du se mig i den och läsa om min Vansbrosimning), men med hjälp av två personer gick den på. Sen tog Hampus över den när jag kom iland och på honom passade den som handsken.

Vi fick en fin heldag nere vid sjön. Varmaste dagen hittills här i Jorm, med chill, grill och massor av badande. Jag även utan trång våtdräkt, vilket jag jobbat upp modet och tjusningen med först förra sommaren. Inte bara genom att öva/bada mer, utan tack vare att jag fått ett par kg mer ”hull” på kroppen som gör mig varmblodig och badsugen (i öppet vatten – gillar fortfarande inte bassänger). Det är jag glad över, både för min egen skull och för att kunna hänga med våra 4 fiskar.

PUSS! /A

2 kommentarer

  1. Jag skulle vilja prova simma med våtdräkt. Tycker och har alltid tyckt det är ENORMT tråkigt att simma i en bassäng. Kan heller inte crawla.

    1. Anna Lissjanis

      Rekommenderar det om du får chansen! 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *