Hurra för mens, marklyft och 40-årsdag

Idag är ingen vanlig dag – det är min födelsedag nr 40!

Jag har precis blivit firad här på morgonen av ett halvvaket älsklingsgäng. Så mysigt, även om vi får spara det riktiga kalaset tills efter jobb och skola då alla har mer tid. Och själva firandet har ändå pågått en tid på olika sätt.

Du som följer mig på Instagram såg kanske att jag började redan i måndags, för visst blir allt lite roligare när du tänker att olika saker är presenter? Idén fick jag från Sara som förlängde sin födelsedag till en vecka, men på helt andra sätt än jag. Och det är ju det fina med att omge sig med genialiska personer – att ta del av smartheter och tankesätt, men att omformar så de passar en själv. Vi behöver inte uppfinna hjulet, men kan inspireras av andra och skapa egen, personligt anpassad guldkant. Fint va? Och tungt ibland.

Min 1a present vägde 100 kg! Efter en lättare styrketräningsperiod ökade jag vikterna igen och lyfte riktigt tungt på gymmet i måndags. Det jag tycker är roligast på gymmet och som ger en sån jäkla powerkänsla. DEN vill jag gå runt med under min födelsevecka, men det är inte huvudämnet i det här inlägget, utan en annan present som kroppen gav mig.

Mens!

Vissa kanske rynkar på näsan, tänker att ”mens har väl alla tjejer” eller också vet du vilken fantastisk grej det kan vara. Om du varit sjuk eller av andra skäl haft svårt att få igång den. Min egen mens kom aldrig i tonåren p.g.a. för låg vikt och självsvält – anorexi. Och när jag efter några år gått upp till normalvikt och mådde bra kom den ändå inte. Jag gick till vårdcentralen och där gav de mig p-piller som skulle ”sätta igång den” (på falskt sätt), trots att jag inte hade behov av preventivmedel just då.

I över 10 år proppade jag sen i mig de där hormonerna, vilket jag är säker på är en av orsakerna till flera års kamp för att bli gravid sen. Hormoner tillsammans med annan hög stress på kroppen. Efter tvillingarna kom den inte heller igång igen p.g.a. stress och ortorexi, men NU! Efter att jag haft normal (utifrån tabeller över kvinnliga mått) mängd kroppsfett i flera år, samt när jag har betydligt lägre press på annat plan, börjar hälsobitarna falla på plats. Vilket kroppen ger bevis på.

Mens ändå, i present? Nej, det är inte det bökiga blodet jag jublar över, rätt skönt att leva utan och fler barn har jag inte heller planerat. Men mens är ett tecken på att kroppen mår bra. Värt 1000 gånger mer än 100 kgslyft. Att jag hittat en livsstil där jag både kan springa, träna tungt OCH får tillräcklig återhämtning och näring för att hålla mig fullt frisk. På det ett inre lugn och trygghet i mig själv, som liksom mognat fram. Det tog bara 40 år på den här planeten, haha, men jag har ju minst lika många år kvar. Kanske är det så att somliga av oss måste leva ett halvt liv för att hitta rätt? I alla fall om tempot är för högt för att hinna reflektera och byta spår. Eller lär vi oss hittar rätt väg tidigare, av andra. Så som jag inledde med.

Det är för dig som är ung, drömmer om att bli förälder eller som mig – vill leva minst dubbelt så länge till, jag berättar det här. Att du tryggt kan förvänta dig att ålder ger lugn och trygghet i dig själv. En styrka, oavsett om det gäller att lyfta 100 kg, prata inför människor eller våga sticka ut och vara dig själv. Och att mens är ett gott tecken på att kroppen mår bra, så se det positiva med att ha den som riktmärke och värdesätt att hålla den igång. Speciell om du vill ha barn, men även annars som sagt.

Hittills har jag bl.a. firat med stark powerkänsla, friskhetstecken, glass, gymnastik med Jonna, juliga tights, yoga och chokladtårta med kaffe ihop med mina bästa här på morgonen. Annars känns det som ”vanligt”. Jag har ingen direkt 40-årskris på intågande, kanske för att jag är så otroligt glad över allt jag redan har, samt att mina framtida målbilder är så tydliga. Livet är långt och jag är tacksam över att hänga med – starkare och friskare än någonsin.

STOR KRAM, fira och ta hand om dig du med! ♥ /A

16 kommentarer

  1. Stort grattis på 40års dagen, själv fyller jag 25 idag och känner igen mig i dig, ingen mens kom i tonåren pga anorexi och än är den inte i sikte, dags att söka hjälp även fast det känns läskigt.
    Min dag firas med massa god mat, tårta och kaffe 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Åh, så du fyller också år på turdagen! Stort grattis till dig med 🙂
      KRAM!

  2. Grattis, på alla sätt! 🙂

    Jag fick sjukdom för några år sedan, där jag i och med insjukandet gick ner väldigt mycket i vikt. Då hade jag inte mens, men innan det hade jag tränat mycket löpning och hade inte så mycket fett. Så ingen mens då heller, tror jag hade ett ”uppehåll” på ca 5 år (kan vara 6 tom). Skönt då, men jag önskade samtidigt att få ha det igen. Nu kanske en del av mig vill ha bort den… hehhe

    1. Anna Lissjanis

      Elin – jo, det är väl inte superkul, men ett gott tecken ändå. Vi får vara glada som är friska. KRAM!

  3. Grattis! Och fint skrivet!

    1. Anna Lissjanis

      Tack snälla Elin! <3

  4. Hej, hur lång tid kan man räkna med att det tar att få tillbaka mensen efter att man börjat äta mer och träna mindre? Har snart varit borta i 2 år, och var vid jul som jag började äta mer och begränsa mängden träning.
    Självklart vill jag också passa på att gratulera dig, både till 40 år, men också att ta lyckats bli frisk från både anorexi och ortorexi. KRAM

    1. Anna Lissjanis

      Hej Ulrika! Jag vet inte och tror att det kan vara väldigt individuellt. Det är ju även annat än mat och träning som kan påverka, som stress, kosttillskott och annat så jag kan inte svara på det. Bästa är att uppsöka gyn- eller läkare om du är orolig.

      Tack snälla för gratulationen och stor KRAM tillbaka!

  5. Stort grattis till en favvobloggare!

    1. Anna Lissjanis

      Tack finaste Anna! Vad stolt jag blir att du tycker det <3

  6. Stort, stort grattis till alltsammans!

    Mens, ja, usch och fy… Lagom tills att man har fått de barn man har tänkt sig, kommer eländet tillbaka, efter att ha lyst med sin frånvaro alla år man har försökt få barn. Samtidigt som det precis som du skriver, är ett friskhetstecken. För mig kom den tillbaks först när kropp och själ var i balans. Kroppen hade varit OK länge, men inte själen eftersom jag så innerligt längtade efter ett barn till. När jag hade fått båda barnen och kom ikapp rent psykiskt, kom också mensen tillbaka rent spontant (och hormonell migrän vid ägglossning, vilket är värre än själva menstruationen). Så det där med stress och menstruationsrubbningar stämmer nog, i alla fall i mitt fall. Och som jag skrivit tidigare – har man mens, kan man bli gravid, och ålder är bara en siffra som inte helt och hållet berättar hur/om du kan bli gravid. Jag trodde att det INTE gick för mig, men så fel jag hade…

    Kram och hoppas att du får en toppendag!

    1. Anna Lissjanis

      Tack snälla Josefine! Ja, tänk vad kroppen är häftig ändå –och besvärlig eftersom vi inte alltid kan styra den. Glad att det slutade bra för dig med. Stor kram!

  7. Stort grattis och tack för en fin och klok blogg. Du är min favorit 🙂

    1. Anna Lissjanis

      Tack snälla Helena! Vad glad jag blir att du tycker det <3

  8. Grattis till 40! Själv fyllde jag i somras, och jag håller med dig om att det är mycket som faller på plats vid den här tiden i så glad och tacksam för det. Vilket fint inlägg!

    1. Anna Lissjanis

      Tack snälla Erika och grattis till dig med i efterskott!

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *