Race report från Tjejmilen 21k 2019 – före, under, efter

Tjejmilen 21k 2019 – en lika avslappnad historia som du ser på bilden!

Ok, inte fysiskt kanske, men mentalt. Jag bestämde mig innan påsk för att ännu en gång tacka ja till Plan Sveriges inbjudan att springa för tjejers rättigheter. Ett långpass hann jag med innan loppet och resten gick på min grundträning och pannben.

Jag vet inte om det har med åldern att göra eller antal lopp i benen, men oavsett löpform blir jag mindre stressad inför ett race för varje gång. Förmodligen också efter åren med på tok för hög press på mig själv, att jag hellre vill träna och köra lopp av ren glädje. Det är alltid min inställningen innan, sen kan jag ändå ha svårt att låta bli att ge järnet p.g.a. min medfödda tävlingsnerv. Men även om hornen växer ut försöker jag njuta av sol, flow och gemenskapen med övriga löpare. Häng med mig från början..

Race report från Tjejmilen 21k 2019 – före, under, efter

Före. Efter sovmorgon (så länge vi kunde i alla fall) laddade vi med frukost. Hampus och Junior skulle också iväg och spela fotbollsmatcher, så där satt vi med våra långa strumpor och åt. Det är roligt att alla i familjen kan dela förväntan inför våra träningsmål. Även om ingen av oss var supernervös kommer alltid lite fjärilar i magen och jag längtade efter löpfesten som jag förknippar löplopp med.

tjejmilen 21k 2019

Framme hos vid Plan Sveriges tält ute på Djurgården. På perfekt cykelavstånd hemifrån för att trampa igenom benen mötte jag upp Annika och övriga som skulle springa för dem. Som Maria, en av våra bloggare på SportHälsa. Sofia och hennes grymma kollega Elin, Annika och Rosita. Flera som var med även förra året och kul att träffa igen. Underbara tjejer att tagga till och värma upp tillsammans med.

Under. Kl 12 gick starten med färgsprakande rökraketer och hög stämning. Jag tog det lugnt och gled med strömmen med tanken att ”jag kan gasa längre fram om det känns bra. Min kropp brukar vara seg..”

…och inte göra slut på alla krafter i början. Djurgården är inte så flackt som man kan tro, men efter några lopp och egna turer här ute kan jag banan rätt bra. Vet var det går att ”vila” utför och var det krävs extra växlar uppför. Och mitt mål var inte att klå någon gammal tid, så jag tog mig tid att dricka vid varje depå. Här hade jag t.o.m. stannat och frågat en vänlig man längs vägen om han kunde ta en bild in action.

Tyngst var det kring en mil och sista kilometrarna, men här flöt löpningen på bra. Solen stekte, men vid havet blåste svalkande vindar. Så skönt. Stödet längs banan var också fint. Många var ute och njöt av solen, stämningen och hejade på alla löpare. Det 3 kilometrarna mot mål kändes däremot som att de sniglade sig fram. Benen var stumma, men sista biten var det nedförsbacke och jag orkade ändå spurta…

..i mål! På tiden 1.50, vilket jag kollade upp först igår kväll. Den kändes helt oviktigt, för jag så nöjd att jag sprungit hela vägen, haft en jobbig  men rolig tur och att kroppen var med på tåget. Här även glad över att återse en av mina gamla PT-kunder Julia som tog denna bilden. Hon sprang som farthållare för just 1.50, så det var henne jag höll rygg på nästan hela loppet, utan att veta att det var hon.

Men är inte målet att bli bättre för varje år, kanske du tänker? Ja, om det är var man går in för så, vilket inte jag gjorde den här gången. Jag sprang istället 4 minuter långsammare än vid förra årets lopp, vilket inte förvånade mig det minsta. Då hade jag varit igång med löpningen hela vintern och kört flera långpass inför Stockholm Marathon. Och det är ganska intressant att uppleva olikheterna från år till år på samma lopp, med olika förutsättningar. Då tänker jag inte bara på träningen, utan även hur familjesituationen, jobb och annat påverkar. Även sin egen prestationspress, vilken jag som sagt släppt en hel del på senare år.

Tjejmilen 21k 2019 – insikter

  • Träning är en bra grej. Var nöjd med min insats utifrån förutsättningarna, men loppet var betydligt mer njutbart förra året.
  • Du blir bra på det du tränar. Att ha åkt ett Vasalopp på skidor hjälper inte löpningen, även om det såklart kan göra en uthållig och ge bra kondition.
  • Välj dämpade skor vid långlopp som mestadels är på asfalt.
  • Det är underbart att springa i shorts, men bra att starta säsongen med en kortare distans p.g.a. lårskav.
  • Stockholm är fantastiskt vackert. Och ju långsammare man springer, ju längre stund bland blommor och sol. Något jag intalade mig när jag tvingades sänka tempot för att orka.
  • Tjejer är fantastiska. Fasiken vilken stämning och många powerbrudar som spred sin energi. Tack. Och jag är så stolt över att få representera organisationen som jobbar för de tjejer som kämpar med betydligt tuffare saker än löpning.

Efter. Glad efter målgång, med det fina smycket man får istället för en medalj. Sen cyklade jag hem till barnen igen och nöjt av hur skönt det var att trampa ur mjölksyran ur benen efter loppet. Och att fylla på med ordentlig MAT! Är alltid lite orolig att magen ska kaosa när jag springer, så vågar inte äta så nära inpå ett lopp, men hemma var det gott att fira med rester från frysen och glass.

Mest nöjd var jag ändå över hur rolig dagen var och att åter igen få representera Plan Sveriges viktiga arbete för flickors rättigheter. Att lyfta orättvisorna med flickor som fortfarande fråntas rätten att bestämma över sina liv och sin framtid. Världen är inte jämställd och jag tänker att alla sätt uppmärksamma de här frågorna är bra. Att kämpa sidan vid sida med tusentals andra tjejer, är ett fint sätt, samtidigt som delar av intäkterna från loppet går till de mest behövande. Det gjorde dagen extra meningsfull.

Och för att backa några steg och se allt ur ett större perspektiv tänker jag att mycket av det vi gör handlar om att fylla livet med mening. Där saker som är större än en själv ofta är det som ger mest. Att få bidra till andra människors växande, lärande och livskvalitet. Mina val påverkar inte bara mig, utan även min omvärld, mina medmänniskor och deras hälsa. DET är målet i långa loppet för mig, med mycket av det jag gör.

TACK till vännerna på Plan Sverige, till alla medspringande och för hejarop i mina sociala medier och längs banan. Energi och glädje att leva på en lång tid framöver! ♥ /A

6 kommentarer

  1. Så härlig race rapport, och jag instämmer – vilken underbar atmosfär från PLAN’s tält till hela omgivningen 💗🏃🏻‍♀️🌿 Och vacker bana – första men inte sista gången jag sprang detta lopp.
    Kul att ses och wow så stark du är!! 👊🏻 Jag är själv supernöjd och totalt förvånad att jag lyckades göra PB. Trots få distanspass i år så har nog min terrängträning – med kortare distanser, 11-13 km – ha påverkat positivt till detta mer platta banlopp 💪🏻 Njut av dagen efter, så härligt glad känsla i kroppen tycker jag 🥰

    1. Anna Lissjanis

      Tack och jag håller verkligen med dig! Kul att ses och du var ju själv fantastiskt stark. Kul med ett PB! 🙂
      Jotack, jag njuter av samma känsla som du. Härligt. KRAM! <3

  2. Fint att få ladda upp tillsammans och att springa loppet #förflickor. Och du, supersnyggt sprunget – så imponerad. Kram!

    1. Anna Lissjanis

      Instämmer – tack för energin du gav innan starten och fantastiskt jobbat du med! 🙂
      Kram

  3. Älskar att läsa dina race report 😁

    1. Anna Lissjanis

      Vad roligt att höra Ellen! Och jag älskar även när du skriver till mig. Önskar dig en fin 1a maj! 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *